13 februari 2013
av Jenny
8 kommentarer

#blogg100: Åt helvete med lyriken!

Lösryckt citat ur dagens skrivarbete:

”Kapitel 5
– i vilket två pojkar övervinner ett körsbärsträd och hittar en skatt i ett skatbo.”

Det gick, krasst uttryckt, åt helvete med lyriken. Första deadline var i förra veckan, och i det läget hade jag exakt NOLL skrivna ord att lämna in. Paniken var fullständig. Vad gör man? Jag bannade mig själv, hade ångest, ont i magen, och försökte förtvivlat pressa ur mig några lyriska rader – vad som helst, bara nåt att lämna in.

Pyttsan. Lyrik, särskilt inte existentiellt orienterad sådan som den jag planerat, kommer inte till så. Prosa kan man alltid skriva på tvång och viljekraft, den kan man pressa sig fram till – ni vet med den klassiska formeln ”1 % inspiration and 99 % transpiration”.

Med lyrik är det en annan femma, det vill jag nog påstå efter de senaste veckornas kamp mot den totala skrivkrampen. Jag har försökt alla knep jag kan: Skriv nåt annat, skriv vad som helst, bara skriv (hej #blogg100). Gör andra kreativa saker. Gå ut, få luft, läs, träna…

Men icke. Ju mer jag försökte, desto mer lossnade det inte.

Så idag gav jag upp. Måtte fan ta lyriken, jag har en deadline! skrek jag och slet fram två kapitel av en barnbok som jag började på för några år sedan. Sen skrev jag: ”Kapitel 3…” Resten av dagen förflöt helt enligt formeln ovan – 1 % inspiration och… ja, ni fattar.

Men jag skrev i alla fall.

Jag kom så långt som till ett halvfärdigt Kapitel 5. När det blir klart imorgon ska jag skicka in hela rasket till handledaren – och så är jag faktiskt bara en vecka sen med första inlämningen. Min handledare – som ju var väldigt förtjust i mitt upplägg till lyrikprojekt – kommer möjligen att bli en smula förvånad, men det kan inte hjälpas.

Det blir det här – eller ingenting alls. Och därtill är jag alltför envis…!

Apropå citatet

Jag älskar när bokkapitel börjar med en presentation. ”Kapitel X, i vilket person A möter person B och händelse C inträffar.” Jag twittrade om det där häromdagen och fick tillsammans med en annan twitterboknörd ihop en liten lista på böcker med kapitelpresentationer:

Tre män i en båt (och Tre män på velociped skulle jag tro, fast den har jag inte läst) av Jerome K. Jerome
Trollkarlens hatt av Tove Jansson
Candide av Voltaire
Don Quijote av Miguel de Cervantes (som jag inte heller läst, så gudarna allena vet hur jag visste att den har kapitelpresentationer)…

Men nog måste det finnas fler minnesvärda böcker att lägga till listan? Tillskott emottages tacksamt – keep ’em coming, bara…!

12 februari 2013
av Jenny
2 kommentarer

#blogg100: Arga lappen i tysk tappning, avsnitt 2

Jo, som sagt. Tyskarna kan det här med arga lappar. Den här sitter på herrarnas omklädningsrum på sportföreningen där gossarne går på judoträning. Jag tycker att den är jätterolig – särskilt utropstecknen och den sådär ”myndigt indignerade” tonen…!

(Mig har de faktiskt inte skällt på, de indignerade herrarna, men jag var där när en annan stackars Mutter fick en grundlig utskällning på bästa tyskmanér – de gör så här. På gott och ont, får man säga. Jag hade till exempel ganska roligt åt den gången en rättskaffens tysk läste lusen av en annan, något mindre rättskaffens tysk – vars hund bajsade på trottoaren, och matte hade ingen påse… Ajabaja – fast på tyska då, och med fler ord. Typ.)

Och extra rolig är förstås den arga lappen förstås i relation till den tyska bastukulturen, som jag måst vänja mig vid när jag själv går och tränar. Den ena ytterligheten utesluter uppenbarligen inte den andra…!

***

Översättning:

Herrgarderob
(Inget omklädningsrum för flickor och kvinnor)

Mödrar, vars söner ännu inte kan byta om utan hjälp, tag vänligen er son* till damomklädesrummet!!!

Mödrar som väntar på sina barn, gör vänligen så utanför herrarnas omklädningsrum.

*) Jag vet, det blir fel syftning – men det står så.

10 februari 2013
av Jenny
2 kommentarer

#blogg100: Förlagda ord

Ursäkta, har ni sett mina ord?
Jag tycks ha förlagt dem.

De fanns här nyss,
redo för dans,
för strid,
för sanning, lust och strävan!

Och nu?
Utan dem
blir det ingen dans
och striden är redan över.

Kanske har de
lämnat mig för gott,
sökt sig vidare
har det bättre
utan mig…?

Men jag då?
Vad är jag utan dem?

Ordlös
Värnlös
Maktlös

Ursäkta, har någon sett mina ord?
Jag måste faktiskt hitta dem, för jag
behöver dem mer
än de behöver mig.

Den här dikten skrev jag som en del av en diktsvit till skrivkursen i höstas. Och den kan väl få passa när man så när missat en dag i #blogg100 – förvisso inte så mycket på grund av borttappade ord (nej, bloggidéerna står faktiskt mer eller mindre i kö just nu) som brist på tid att skriva ner dem. Men ändå.

Och nu blev det ju ett inlägg ändå!

09 februari 2013
av Jenny
6 kommentarer

#blogg100: Saker jag faktiskt fotograferar

TulpanerEgenKupe

Veckans tulpaner är lila, och två av dem var brutna i buntarna jag köpte, så de båda fick stå i egen vas i form av en matchande espressokopp i köket, där jag annars aldrig har blommor. Och plötsligt var två brutna tulpaner en riktig win-situation, för jag blir glad varje gång jag kommer in i köket och ser dem där. Nästan gladare för de två oväntade och småtufsiga än för de 18 långskaftade i vardagsrummet.

Jag köpte tulpanerna på min lokala Wochenmarkt. Två gånger i veckan älskar jag att bo just här, ett stenkast från Hamburgs största torgmarknad. (Den lär dessutom vara Europas längsta – den sträcker sig från en tunnelbanestation till nästa, under den upphöjda tågbanan).

Ett bröd fick följa med hem också, och det var precis lika gott som det ser ut!

Det var på tok för kallt att ha med kameran på marknaden, även om jag gjort mina försök där tidigare. Det är ett bra ställe för mig att öva mig i att ta bilder även om folk ser. Jag har en enorm blygsel att övervinna när det gäller fritt gatufoto, men marknaden är en turistattraktion (marknaden är det jag själv helst visar folk som kommer och hälsar på – betydligt roligare än Rathausmarkt och sånt!) och handlarna där är förhållandevis vana vid galningar med kamera.

Men jag tog mina bilder hemma, med min Canon – som fortfarande funkar fint 99 gånger av 100, även om jag nu börjat kika på ny maskinpark för foto. Och det är klart… kärleken sitter i händerna, och jag tycker verkligen om min Canon. När jag tog bilderna i det här inlägget igår kändes det plötsligt helt fel att byta bort den känslan mot en mindre och pillligare kamera. Så himla tung är den väl ändå inte… eller?

Men jag började ändå fundera. Vad tar jag för bilder? Häromdagen pratade jag om gatufoto och människor – men i praktiken, vad jag faktiskt tar för bilder, då är det stilleben och detaljer, särskilt såhär års. Delvis förstås en begränsning – på grund av den där blygseln jag har att jobba med. Men det är också ett val. Detaljer är fint. Att komma nära saker är fint.

08 februari 2013
av Jenny
Inga kommentarer

#blogg100: Läs inte här, läs där.

”Det språk vi väljer, de handlingar vi utför, det samhälle vi skapar – allting loopar tillbaka och bidrar till att forma oss alla. Och våra ord. // Så jag tror inte på kollektiv skuld, men jag tror på gemensamt ansvar.”

Idag ska jag göra det lite enkelt för mig, genom att helt enkelt luta dagens inlägg mot någon annans ord. För Malin Nävelsö fångar och belyser exakt det jag bara lyckades famla efter igår – strukturer som går i varandra och ett hat vars rötter går djupare än ”bara” de synliga yttringarna.

”Tänk er att vi har de här två matriserna: en där hat har blivit en grundläggande struktur. Och en där kvinnoförtryck är en grundläggande struktur. Vrid dem nu lite och se hur mörkt det blir.”

Nöj dig inte med citaten här, läs hela texten. Gör det! Det är den värd, både texten i sig – och ämnet. För det handlar inte om ”dom”, de där hatarna, en särskild slags människor vi kan peka ut och ta avstånd ifrån. Det handlar om oss allihop. Det är vårt samhälle – vårt gemensamma ansvar.