Ursäkta, har ni sett mina ord?
Jag tycks ha förlagt dem.

De fanns här nyss,
redo för dans,
för strid,
för sanning, lust och strävan!

Och nu?
Utan dem
blir det ingen dans
och striden är redan över.

Kanske har de
lämnat mig för gott,
sökt sig vidare
har det bättre
utan mig…?

Men jag då?
Vad är jag utan dem?

Ordlös
Värnlös
Maktlös

Ursäkta, har någon sett mina ord?
Jag måste faktiskt hitta dem, för jag
behöver dem mer
än de behöver mig.

Den här dikten skrev jag som en del av en diktsvit till skrivkursen i höstas. Och den kan väl få passa när man så när missat en dag i #blogg100 – förvisso inte så mycket på grund av borttappade ord (nej, bloggidéerna står faktiskt mer eller mindre i kö just nu) som brist på tid att skriva ner dem. Men ändå.

Och nu blev det ju ett inlägg ändå!