by Jenny -

Det bästa med 2014 var musiken

En av de nyårsritualer jag faktiskt ägnar mig åt varje år, är att sätta ihop all musik jag lyssnat på på Spotify under året till en enda massiv årslista. Det är lätt gjort eftersom jag brukar skapa ”blandlistor” löpande under året – när de blir för långa eller om jag tröttnar gör jag bara en ny. Mycket pragmatiskt och synnerligen ad hoc – men årslistan blir ändå en slags årsminne, och det är riktigt roligt att gå tillbaka till musiken jag spelade 2011 eller 2012 – eller 2014.

Och säga vad man vill om 2014, men det var åtminstone ett rätt bra musikår. Jag lyssnade på enormt mycket musik – och hittade mycket som var nytt för mig. Jag tror att ”Plockgodis2014″ kan komma att bli en favoritlista i många år framöver.

[iframe src=”https://embed.spotify.com/?uri=http://open.spotify.com/user/jenny_li/playlist/73pJsogznTfdH1dtSEmLSO” width=”300″ height=”380″ frameborder=”0″ allowtransparency=”true”]

by Jenny -

Summer in the city

Den här låten lyssnade jag på en sommar… Det måste ha varit 1993 eller 1994. Jag sommarjobbade i kommunens storkök och bodde i en liten men rätt charmig lägenhet ungefär en bra bit utanför ”stan”. Det gick ingen buss. Jag hade bil, men i princip inga bensinpengar. Det var cykel som gällde, oavsett väder, och även om jag började jobba kl 07 på morgonen.

Men det var en fin sommar. En glad sommar.

Och jag upptäckte att man kunde låna musik på biblioteket – CD-skivor. Det var innan man brände musik med hjälp av dator och tomma CD-skivor – men jag kopierade över favoriterna till ett kassettband som fick gå runt-runt-runt hela sommaren.

(Det måste förresten ha varit 1994, för jag hade kassetterna med mig till Japan och det var 1994 jag var där.)

Joe Cockers Summer in the City. Och Crowded House-plattan Together Alone (som jag fortfarande gillar, 20 år senare). Det var nån platta till som jag inte minns just nu, men som också hörde till den där sommarens soundtrack.

Nå, det kan väl göra detsamma – eller också kommer jag på det senare. Men jag minns känslan än idag. Stillheten. Kravlösheten – ja, utöver att stiga upp om morgonen och cykla den dryga halvmilen in till disk och potatisskalning. Fast såvitt jag minns tyckte jag att det var rätt okej det också – när det inte regnade. Men det gjorde det nästan aldrig den sommaren.

Musiken som flätade sig in i sommaren, och känslan av att bara vara. En fin sommar, som sagt.

by Jenny -

När bloggchefen är på vift…

Nu närmar sig sanningens ögonblick – strax far jag till Växjö över helgen, för att gå på slutseminarium för #uppsatskoma-uppsatsen – så får vi väl se om jag lyckades åstadkomma något mer än fåniga bilder den där veckan, om det också fanns en smula substans mellan de akademiska flosklerna… Gulp. Spännande värre.

Medan jag är på annan ort får ni roa er på egen hand. Till exempel kan ni trösta er i min frånvaro med att lyssna på min nuvarande blandspellista – som är åtminstone delvis mixad med de tips jag fick i #uppsatskoma-spellistan. Själv tycker jag att det här är en ruggigt bra blandning, bästa jag fått till på länge.

[iframe src=”https://embed.spotify.com/?uri=spotify:user:jenny_li:playlist:7smDv77JKrBMBqJNaB0itw” width=”300″ height=”380″ frameborder=”0″ allowtransparency=”true”]

(Och ja, det här är viktiga grejer. Rätt spellista kan rädda vilken usel dag som helst – fel spellista… nä, det vill man inte ens tänka på. 😉 )

by Jenny -

Here we go again – #uppsatskoma

uppsatskoma

Japp, nu är det dags igen. En vecka till terminens största (och sista, förutom slutseminarium och opponering och sånt krafs) deadline. Egentligen inte så blodigt, men ett brokigt och besvärligt material jag inte känner att jag har hundra procent koll på, så det är lika bra att utropa undantagstillstånd på en gång och dyka in i #uppsatskoman, för säkerhets skull.

Har redan laddat med morgonträning, en trippel espresso och en skål nötter, och är redo att producera alla textanalysers moder idag.

Och så kom jag på att jag nog var mer än lovligt förvirrad igårkväll, när jag helt ur det blå lade upp min träningsspellista på Spotify – mest för att jag inte hade något bättre att skriva om. Egentligen var ju min lite mer snillrika plan att lägga upp den här listan idag:

[iframe src=”https://embed.spotify.com/?uri=spotify:user:jenny_li:playlist:0Ei8bX1waBmHILUmpLR2VE” width=”300″ height=”380″ frameborder=”0″ allowtransparency=”true”]

Den innehåller just nu bara en enda låt, men har den högst användbara funktionen att den är ”kollaborativ”, det vill säga socialt delbar och bearbetbar, så att säga. Du kan lägga till musik på den.

För mig är de två viktigaste framgångsfaktorerna under en tenta- eller uppsatskomavecka: 1) kaffe och 2) musik. Så om jag fixar kaffet, så kan väl ni som läser hjälpas åt att fylla på musiklistan, så jag har massa bra saker att lyssna på under veckan?

Tack på förhand – och catch u on the flip side…

by Jenny -

En sprillny låt som sänder mig rakt till forntiden

En gång jobbade jag tillsammans med ett gäng tjejer som var precis som jag. Eller nej, det var de ju inte – vi var egentligen ett synnerligen brokigt gäng… Men vi hade en väsentlig sak gemensam: Vi ville alla ha musik medan vi jobbade. Så det hade vi. Gemensam musik – utan hörlurar. Det var underbart.

Jag vet att det finns folk som behöver ha det  tyst omkring sig för att kunna jobba, jag har alltid varit tvärtom. När jag pluggade i min ungdom hade jag en frukostTV på skrivbordet – som stod på medan jag tentapluggade, till alla andras förundran. Fast jag föredrar musik. För mig blir musiken en bubbla som stänger ute alla ”ovalda” kringljud. Jag kan inte påstå att jag lyssnar på musiken, inte aktivt – herregud, jag jobbar ju. Men den finns där och sätter ton på det jag gör, så att viss musik än idag kan få mig att tänka på någon av mina gamla kunder från den där tiden.

[iframe src=”https://embed.spotify.com/?uri=spotify:track:6hEpJtKf1YDaIqRdjNCPFW” width=”300″ height=”380″ frameborder=”0″ allowtransparency=”true”]

Den här låten har varit lite av veckans soundtrack, och det var faktiskt den som fick mig att komma att tänka på mitt gamla jobb, och all musik vi spelade där. Den hade platsat finfint i vår bubbla.

***

(Och ja, jag vet. Det här är lite fuskblogg – en Spotifylänk och några rader gamla minnen… Men jag kan ju inte vara rolig jämt heller.)