Sitter och lyssnar på Sveriges Radios presentation av årets vinterpratare. Ja – ni vet väl att Sommar i P1 har en vintrig jullovskusin? Så är det i alla fall, börjar på juldagen – då är det för övrigt Richard Wolf som ska prata.
Himmel & Ords så kallade julkalender har sina dagliga aktiviteter fram till och med julafton, och sen tar Vinterprogrammen vid – med sina dagliga aktiviteter. En händelse som känns som en tanke? Ska jag rent av lyckas följa Vinterprogrammen på ordinarie sändningstider den här gången…?
Jag har funderat lite på det här med ”dagligheter” medan jag bloggat julkalender de senaste veckorna. Jag kan erkänna direkt, jag håller med er: Mycket till julkalender blev det faktiskt inte. Vanligt bloggpladder och sen en inklistrad Spotifyknapp lite lagom flåshurtigt inklistrad. Vad fan ska det föreställa egentligen?
En bekännelse till: Jag höll på att lägga ner julkalenderiet redan den fjärde eller femte december, fast sen tyckte jag ju att det hade varit så gruvligt pinsamt att ge upp så snart… När jag missade en dag – den elfte eller tionde eller när det var – övervägde jag att bara låtsas som om det regnade och hoppas att ingen skulle märka nåt… Men mjaeh, det kändes ju inte heller nåt bra.
Så, med undantag för den där dagen som jag missade (den elfte – har kollat nu), så har det blivit dagliga inlägg i december, om än jultemat vacklat betänkligt.
Och det gillar jag. Jag hör ju inte till dem som tycker att en blogg måste ha dagliga inlägg för att vara en ”riktig blogg”, men på sistone har det varit för trögt. Kanske inte för er som läser, men för mig som skriver har det suttit en stor klump – främst bestående av självkritik och prestationsångest, i vanlig ordning – i vägen för vartenda inlägg. Det har tagit emot, helt enkelt. Tröskeln har varit för hög och jag vet inte hur många inlägg jag känt behov av att fila så in absurdum att de aldrig ens blivit publicerade – trots många timmars jobb med dem.
Att under en månad skriva dagliga inlägg, inspiration eller ej, och med piskan på mig att trycka på ”publicera”-knappen minst en gång om dagen, har röjt undan en hel del av den där klumpen.
Någonstans i bakhuvudet hade jag nog hoppats att det skulle bli så, även då i början när jag var hysteriskt ambitiöst och på fullt allvar nog trodde att det skulle bli glittertinder hela december lång, både i bloggen och annorstädes. Nu blev det inte mycket med glittertindret, men själva bloggandet fick sin bonuseffekt, i alla fall!
[iframe src=”https://embed.spotify.com/?uri=spotify:track:2WVnijs39fP2ezOjGVZaoz” width=”300″ height=”380″ frameborder=”0″ allowtransparency=”true”]
När jag skrev om julens konsumtionshets (lucka 6) illustrerade jag med Adolphson & Falks ”Mer jul”. Fast i efterhand tänkte jag att jag minst lika gärna kunnat välja den här gamla schlagdängan. Här snackar vi överdåd och hyperkonsumtion på högsta nivå. ”My true love sent to me”, jomenvisst. Vad hände med ”tanken som räknas”…?
