22 maj 2014
av Jenny
5 kommentarer

Sommaren är räddad… uppenbarligen. (#amwriting)

Plötsligt löper fingrarna självmant över tangenterna och jag kan i princip låta dem hållas och vänta tills de är klara för att se vad det blev. Ett synopsis. En berättelse, eller konturen till en berättelse, väl värd att berätta, väl värd att förvalta. Hjärtat bultar – kan jag verkligen förvalta den här idén? För den är verkligen bra. Det är inte som det brukar, en startpunkt som jag inte vet vart den ska ta vägen, och när jag väl börjar skriva kommer jag snabbt ur kurs (eftersom jag inte vet vart jag var på väg överhuvudtaget) och tappar både story och fokus och alltihop.

Men här har jag alltihop. Början, mitt och slut. Tematik i flera plan. Dramaturgiska höjdpunkter. En berättarröst som vill bli hörd.

Herregud. Kan jag förvalta det här?

21 maj 2014
av Jenny
1 kommentar

Livsandarna återvänder!

Ja, man ska inte ropa hej innan man är över bäcken, och jag har fortfarande ganska ont på ena sidan – men idag mår jag betydligt bättre och tror banne mig det går i rätt riktning i alla fall.

Idag har jag till och med petat i mig en måltid fast föda (kycklingvingar och potatissallad), om än förpreparerad med dunderdos ibuprofen. (Jag alltså, inte kycklingen. Eller… äh, ni fattar.)

Ordentlig mat – i motsats till all förb… yoghurt och ”milchreis” jag satt i mig under veckan – gjorde susen för humöret, och dessutom börjar träningslusten vakna till igen, och det måste ändå vara ett hälsotecken…! Det finns hopp om livet.

(Och vilken dag som helst ska jag skriva ett blogginlägg som handlar om något också. Det ni!)

20 maj 2014
av Jenny
3 kommentarer

Fulaste fulbloggen

Idag blir det nog fulaste fulbloggen i mannaminne. Jag har absolut ingenting att skriva, säga, prata om. Huvudet ekar tomt, tomt, och dagen har varit en sån dag då man har goda ambitioner, men allt (… nåja, flera saker i alla fall) man tar sig för går åt pepparn och måste göras om. Ett steg framåt, två tillbaks.

Och så är jag ohemult trött. Är det inte sommarlov snart…?

(Jag började på ett långt och fint och vettigt blogginlägg idag, fast hann inte få det färdigt och vill inte hetsa fram det, utan låta det få tid att bli långt och fint och vettigt. Det kommer, när det blir klart.)

19 maj 2014
av Jenny
2 kommentarer

Snopet…

Jag är väl inte direkt känd som världens mest tålmodiga person, och kan stundtals vara liiite dålig på att lyssna på läkares förmaningstal om att ta det lugnt i samband med visdomstandsingrepp och sådant. Fast den här gången fick jag helt enkelt tji. Det bidde alls ingen fikahoppning idag, trots envisa försök. För ont, för eländig, för matt vid minsta ansträngning. Ja, faktiskt. Av ett par sketna tänder som plockats ut – vad är grejen…?

Ja, oavsett vad grejen är, så får denna här stanna hemma i sängen och bearbeta sin opponentuppsats imorgon. Och laga sitt kaffe alldeles själv.

Lite snopet känns det allt.

18 maj 2014
av Jenny
Inga kommentarer

Och det blev söndag om aftonen…

Söndagskvällar är lite grand för veckan vad semestern är för hela året – en tid för stillhet och reflektion, en fokussamling inför det nya man just ska dyka huvudstupa in i.

Med andra ord: En ypperlig tidpunkt för fulbloggande.

Tekniskt sett ska jag vara sjukskriven åtminstone till och med tisdag efter tandoperationen, och märker själv att om jag flänger omkring som vanligt svullnar det upp och jag får ont. Det är ju lite onödigt. Särskilt med tanke på att jag har slutseminarium på min språkvårdskurs nästa helg, och väldigt gärna vill kunna vara med och bli godkänd på #uppsatskoma-rapporten jag gjorde sådant väsen om…

Samtidigt har jag arbete som behöver göras – och är enormt trött på att sitta hemma, mellan fyra väggar jag sett mer än nog av på sistone.

Men jag har en Plan. (Tajmad och klar, in i minsta detalj…) Den lyder: Härarbete och fikmaraton.

Jag tänker mig en empirisk fältstudie utifrån följande frågeställning: Hur många fik och caféer hinner jag beta av på en dag, under det att jag jobbar med att förbereda min opponering till lördagens seminarium (samt möjligen ritar en och annan caféinteriör). Hinner jag fika mig hela vägen in till stan? Till Bremen och tillbaka…? (Åkej, det lär bli lite tajt förstås…)

Så det blir väl det som gäller för den här veckan. Roligare än så blir det inte – kan inte ens suktas med några extravaganta lunchbilder den här veckan, eftersom jag går på mjukkost medan käkarna läker. Vill redan kräkas på allt vad yoghurt heter…

Men kaffe får jag i alla fall dricka. En herrans tur det.