Ja, man ska inte ropa hej innan man är över bäcken, och jag har fortfarande ganska ont på ena sidan – men idag mår jag betydligt bättre och tror banne mig det går i rätt riktning i alla fall.
Idag har jag till och med petat i mig en måltid fast föda (kycklingvingar och potatissallad), om än förpreparerad med dunderdos ibuprofen. (Jag alltså, inte kycklingen. Eller… äh, ni fattar.)
Ordentlig mat – i motsats till all förb… yoghurt och ”milchreis” jag satt i mig under veckan – gjorde susen för humöret, och dessutom börjar träningslusten vakna till igen, och det måste ändå vara ett hälsotecken…! Det finns hopp om livet.
(Och vilken dag som helst ska jag skriva ett blogginlägg som handlar om något också. Det ni!)
En kommentar
Kommentera →