Jag är väl inte direkt känd som världens mest tålmodiga person, och kan stundtals vara liiite dålig på att lyssna på läkares förmaningstal om att ta det lugnt i samband med visdomstandsingrepp och sådant. Fast den här gången fick jag helt enkelt tji. Det bidde alls ingen fikahoppning idag, trots envisa försök. För ont, för eländig, för matt vid minsta ansträngning. Ja, faktiskt. Av ett par sketna tänder som plockats ut – vad är grejen…?

Ja, oavsett vad grejen är, så får denna här stanna hemma i sängen och bearbeta sin opponentuppsats imorgon. Och laga sitt kaffe alldeles själv.

Lite snopet känns det allt.