Himmel & Ord

03 juli 2010
av Jenny
2 kommentarer

Ordlös eller inte?

Efter moget övervägande: inte. Bara nästan.

Jag har saker jag vill skriva om, tankar att formulera, frågor att kasta ur mig – men värmen tog ifrån mig orken. Nu har vinden kommit, en ljuv, sval vind som ruskar i trädkronorna utanför och smäller igen alla fönster vi fåfängt ställt upp under dagen i hopp om att fånga någon liten sval bris – fast då fanns det förstås ingen att fånga. Någon liten livsande återvänder då – men inte riktigt så att jag orkar ta mig samman och blogga seriöst.

Nannangång.

Sverigesemestern är hursomhelst uppskjuten tills veckan efter nästa – först den 12:e far  jag nach Schweden. Jag orkar inte riktigt ladda om och fara iväg redan om några dagar – dessutom ska (den numera tyskplåtade) Saaben lämnas in på service i Sverige, och verkstan hade inte tid förrän den 20:e. Tror en dryg vecka blir rätt lagom. Nästan två vore att utmana ödet…

Och den här bloggen kunde ha fått ett snöpligt slut – hade glömt att betala räkningen för webbhotellet, kom jag på igår. Faran för avhysning är dock avstyrd, så så lätt blev ni inte av med mig…!

03 juli 2010
av Jenny
Inga kommentarer

Sverigebesök

Barnens kompisar från Sverige är här på besök – med föräldrar förstås, men huvudtricket är att barnen ska få träffas. Vi tänkte från början att det kanske skulle bli ett knepigt möte – så små barn och de har inte setts på över 4 månader. Fyra månader är lång tid när man är 4 eller 6 år. En artondel av all tid man hittills varit med om – eller mer.

Men oj, så de kom ihåg varandra, och så snabbt de återupptog kontakten. Fem minuter blankt, sen var det som om de setts på dagis för bara någon veck sen.

Vi föräldrar är smått tagna – av intensiteten i mötet, av de livliga lekarna – och av värmen förstås. Men också av det gnagande tvivlet. Herregud – vad har vi gjort, egentligen? Vad gör vi här…?

01 juli 2010
av Jenny
9 kommentarer

Den illustrerade världen

På vårt hotell på Mallis bodde bland annat en tysk tatuerare. Han fick mig att tänka på Ray Bradburys The illustrated man (som jag förresten måste föra in på Att-läsa-listan…!), han hade tatueringar över hela ryggen, magen och armarna. Antagligen på benen också – jag minns faktiskt inte. Men i princip hade han tatueringar över hela sig.

Även bland övriga medresenärer, som troligtvis inte jobbar i tatueringsbranschen, flödade det av tatueringar. Stora, små, svarta, färgglada, enkla, komplicerade, fina, fula.

Jag funderade på om det är vanligare bland tyskar att tatuera sig – men nu skriver Svenskans Idagsida om att de allt vanligare tatueringarna ytterst vittnar om att vi fått en annorlunda syn på våra kroppar – att huden inte längre är en oantastligt helig skrud som inte får fläckas av något som inte går bort i tvätten, utan ett ”klotterplank” och en kommunikationskanal. (Det var rätt många som började prata med tatuerarkillen om hans tatueringar, antagligen om sina egna funderingar på att skaffa tatuering. Så visst funkar det. Och för en ”branschman” blir det ju också ett slags gratisreklam – den vandrande motivkatalogen…!)

Svenskan skriver också:

”Det är vanligt att människor födda före 60-talet förknippar tatueringar med trash och utanförskap, medan unga människor i stället ser dem som konst och ett sätt att göra kroppen vackrare.

Och det stämmer åtminstone på mig. En välgjord tatuering är snyggt – en ful tatuering… är en mardröm… För 20 år sedan köpte jag tanken att huden inte fick ”förstöras” med bläck – tänk om jag ångrade mig, och hu så fult när man blir gammal. Idag tänker jag att – so what? Jag ser inget heligt och oantastligt med huden – den ska vara funktionell, men det är den ju även med en utsmycknad av bläck. Och vad gäller motiv – jag är inte lika ombytlig nu som för tjugo år sedan. Ett motiv jag tycker om och vill smycka mig med idag är säkert lika mycket ”jag” om 20 år (och om 40…!).

Jag är ännu otatuerad. Mest för att jag tycker att jag är för fet – men den dagen jag orkar ta tag i vikteriet, står tatuering som högsta belöning vid målgång. Förutsatt att det sker före 40, dårå. Fast även 40 är väl lite på gränsen, antar jag…

Jag tycker att SvD-artikelns omvända fråga är rätt intressant – varför väljer man bort att tatuera sig? Jag växte upp med ett Pavlovskt ringande ”Usch så fult” så fort mamma såg en tatuering, vilket gjorde att jag var bra vuxen innan jag ens för mig själv lyckades erkänna att jag faktiskt tycker att det är snyggt. (Hm – läge att ringa psykologjouren…?) Så här går jag, snart 40 och alldeles för rynkig för att hålla på med sånt trams, och önskar att jag vågat när jag var 20 – och är faktiskt glad att kulturen svängt till större acceptans. Men det är jag det.

Vad tycker du? Om du skulle tatuera dig – vad skulle du välja för motiv, och var skulle du placera den? Om du absolut inte kan tänka dig en tatuering – vad är det som gör att du känner så? Berätta, jag är nyfiken!

01 juli 2010
av Jenny
3 kommentarer

American Gods till handlingarna

Jag tog mig alltså till slut genom American Gods. Vid 300 sidor upplevde jag den fortfarande seg och oengagerande – men tyckte att jag hade investerat för mycket tid och energi för att bara lägga bort den och börja om med någon annan bok. Vid 400 sidor släppte det – då först kom jag över bokens tröskel, och den blev riktigt spännande. De 150 sidorna från sidan 400 och framåt var, faktiskt, bland det mest spännande jag läst. De allra sista femtio sidorna kändes lite krystade – som om Gaiman själv börjat tröttna på berättelsen och ville få ihop skiten och sända till förlaget nån gång.

Boken bygger på en ofantligt spännande idé. Att alla gudar som människor fört med sig till USA och sedan i och med den moderna sekulariseringen glömt bort och slutat tro på, fortfarande finns där – i mänsklig skepnad, och med vissa krafter kvar, även om tillvaron som bortglömd gud är en rätt sorglig och tynande sådan. Gaiman berättar om hur de gamla gudarna och de nya (teknologi, konsumtion, media… osv) samlas till en kraftmätning – ett krig. Genialt uppslag – men jag är inte helt nöjd med hur historien är berättad. Den är för långsam – jag menar… 400 sidors tröskel??

Och dessutom är den lite för ensidigt vinklad. Medan de gamla gudarna illustreras detaljerat och snillrikt, är de moderna gudarna bara grovt skissade skuggfigurer, där nyanser anas – men inte utvecklas och förfinas. Berättelsen skulle ha vunnit oändligt på att bättre balansera beskrivningen av karaktärerna – utan att för den delen enbart brodera ut och göra berättelsen än långrandigare.

Det märks att Gaiman är en författare präglad av filmmediet och sättet att berätta med film. Mycket av det jag upplever som långrandigt är försök att i text förmedla drömsekvenser och kast mellan dimensioner som vore enklare och mer effektfullt att beskriva visuellt – i film. Och det är synd. Romanskrivande är en sak, manusförfattande en annan – här blandas de två ihop på ett sätt som inte alls tilltalar mig.

Men visst, för all del – det är en prisbelönt, bästsäljande roman, så vem är jag att ensam kritisera…? Jag läste ut den, och jag är glad att ha läst ut den – men ska jag summera, så står faktiskt det jag retade mig på ut mer än det som lyfte berättelsen. Kommer jag att läsa Gaiman igen? Jag vet faktiskt inte. Det finns ju så många andra böcker att läsa… Men den som lever får se!

***

Den skarpsynte har kanske noterat en ny sida i vänstermarginalen. Bloggografen läser. Jag har som sagt läst en del under semestern – och läsningen har… väckt mig. Väckt tankar och processer som alltför länge varit avstängda – bortglömda. Men nu är minnet återuppväckt, och jag vill inte låta det slumra till igen. Nu ska det hållas vaket, och visthusen fyllas med tankar, bilder, ord och idéer.

Och Bloggografen läser ska bli en sida där jag bokför mitt läsande. För skojs skull – för att det är lite roligt med listor, och för att jag är så jäkla dålig på att komma ihåg alla boktitlar jag snubblar över och tänker att jag ska läsa. Där finns en lista över böcker jag läst i år, några av dem med länkar till blogginlägg där jag skrivit om böckerna (fler länkar ska det bli också), en liten lista med de böcker jag läser just nu och en lista med böcker som jag vill läsa senare.