Himmel & Ord

06 juli 2010
av Jenny
Inga kommentarer

Vänd aldrig ryggen åt en naturkraft…

Kommer ni ihåg när Albert och ”Hebbe-lelle” skulle göra lutfisk med anabola steroider i nån julkalender på 80-talet? I slutet av avsnittet kom den övergödda lutfisken liksom vandrande ut i hallen, för att den växte så fort av steroiderna… (Det var på den tiden man kunde skoja med barn om lite vadsomhelst – tror inte det skulle anses comme-il-faut idag… Vilket man förstås kan diskutera betydelsen av. Men det får bli nån annan gång!)

Den scenen återuppfördes här hemma idag. Tänk två barn, ett badrum, en flaska tvål och tio obevakade minuter. Jag anade faktiskt inte att det kunde bli så mycket skum på så kort tid.

06 juli 2010
av Jenny
Inga kommentarer

Fritext dammas av

…och får lite ny profil. Från början var Fritext en egen blogg och skulle innehålla mina försök till fritt skrivande – utdrag, noveller, dikter, whatever. Och det vet vi ju hur det gick. Inte ens en tummetott bidde det.

När jag skrev om mitt ”Synopsis i tre akter” häromkvällen, och lade in texten i kategorin Kreativt, var det något som skavde till någonstans och inte alls kändes rätt och riktigt. Jag tror att de flesta som går in på fliken Kreativt förväntar sig inlägg om papper, akrylfärg och klister, bokbinderi, scrapbooking och art journaling… Inte långrandiga resonemang om dramaturgi, skrivkramp och författerier.

Därför ska de inläggen få bo under fliken Fritext istället. För att de trots allt är så väsensskilda från kreativitetskludderierna – och för att Fritext ska få bli en levande avdelning här, inte bara en tom rubrik som ger mig ytterligare prestationsångest och skrivkramp.

Jag vet att det här är lite metababbel och antagligen helt ointressant för dem av er som bara läser det som kommer, och struntar i vad den ena eller den andra texten sorterar under. Men eftersom jag nu gjort den här möjligheten att prenumerera på enskilda kategorier, så tänker jag att jag åtminstone ska tala om hur jag tänker göra. Sen får var och en läsa vad och hur den vill, förstås. Det har ni ju alltid gjort…!

06 juli 2010
av Jenny
Inga kommentarer

Om kalkonfilmer och guldkorn

Jag började skriva på ett inlägg redan tidigare ikväll. (Det vill säga, medan det fortfarande var igår kväll…)

Det handlade om att Kabel-eins idag bjuder på gammal hederlig 80-tals action minsann – Running man från 1987, featuring en storvuxen österrikare som då knappast anade att han 30 år senare skulle ha slagit sig in på politik och blivit guvernör i Kalifornien… (Och det känns alltid lika überidiotiskt att höra Arnold dubbad till tyska… All form av filmdubbning är idiotiskt, men här blir det liksom idiotiskt i kubik…)

Filmen är en kalkon förstås. Men jag gillar ju att se teman och mening även i Hollywoodproducerad populärkultur – och det finns ett korn sanning även i en kalkonrulle som denna, om man ser ett litet steg längre än bjärt mönstrade sparkdräkter och corny intrig. Och det var det jag hade tänkt att jag skulle blogga om – men sen rann lusten av mig, och jag lade ner projektet.

Istället har jag roat mig med att rota i arkiven. Den skarpsynte ser att Himmel & Ord fått en ny sida – uppe i vänstra hörnet, ser ni? Guldkorn heter den, Den fanns även på gamla adressen, men blev aldrig riktigt färdig eller ens färdig nog att ge en fingervisning om vad jag egentligen ville med den där sidan. Det tycker jag nog att den här sidan är.

Kanske är det redan för många länkar att överblicka, men det tänkte jag faktiskt kosta på mig att strunta i – för jag sparar de där länkarna också för att själv kunna hitta dem. Ibland hittar jag saker i mina gamla bloggar som jag sedan länge glömt att jag skrivit – och när jag läser det igen, är det kloka saker som jag tänker att jag borde påminna mig om då och då.

Så – många länkar ere, och fler lär det bli. Föreslå gärna om du har någon egen favorit som jag glömt!

***

(Såhär dags visar Kabel Eins för övrigt en nyare kalkonrulle – ”Arac Attack, Angriff der achtbeinigen Monster”… (Ni får förlåta, jag ids faktiskt inte forska vidare i vad den kan ha hetat i original…!) Den verkar handla om jättespindlar som anfaller mänskligheten. Där hittar inte ens jag några intressanta teman att blogga om. Tack och lov…!)

04 juli 2010
av Jenny
2 kommentarer

Synopsis i tre akter

Idag har jag skrivit synopsis för något som jag först tänkte mig som en följetong, men sen insåg jag att jag inte får ihop den som följetong – så nu skriver jag berättelsen som ett privat NaNoWriMo-projekt (det är för långt att vänta till officiellt startskott 1 november, så jag kör en egen version…!), så får vi se vad som går att göra av manuset när det blir klart. Huvudsaken är att det BLIR klart.

Jag har – inspirerad av Dramatiskt berättande, tror jag faktiskt – strukturerat storyn på tre akter, med dramatiskt klimax vid varje aktfinal och samtidigt ett crescendo genom hela berättelsen. Tre akter är ett bra sätt att tänka, upptäcker jag – för det är överskådligt. Tio kapitel blir snårigt att hålla ordning på, men tre akter kan jag överblicka i huvudet. Dessutom tror jag att tre ”aktfinaler” är lagom många uppbyggningar/klimax för en berättelse, utan att det blir till en actionsörja man bara blir snurrig i huvudet av.

(Därmed inte sagt att jag skulle banga att sälja ett manus till någon Hollywood-studio för snuskigt mycket pengar att leva loppan resten av livet för…)

Det är ingen Nobelprisstory, men jag tror att den kan bli rolig att skriva. Jag började så smått på en slags inledning, men den kommer jag nog att göra om – trots NaNo-ambitionen, som ju egentligen borde innebära att jag skulle stressa ihop sisådär 1667 ord om dagen (om jag inte minns fel) och ge blanka tusan i allt vad kvalitet och logik heter. Men i hastigheten, medan jag skrev dagens 664 ord (utöver själva synopsiset, förstås), råkade jag ge huvudpersonen ett jobb i reklambranschen – förvisso som frilansande, men det gav honom ändå helt ”fel” karaktär i förhållande till hur jag tänkt mig att han ska utvecklas genom berättelsen. Han måste bli något nördigare, mer introvert – tecknare kanske…?

(Eller fotograf? Fotograf är rätt bra faktiskt – och fotografer är ju bland det nördigaste som finns… 😉 )

Hursomhelst – det ska bli riktigt skojigt att snickra på den här storyn. Jag har längtat revansch efter höstens NaNo-fiasko (om NaNo-fiaskot står längst ner i inlägget – lite annat krafs överst, eftersom jag i vanlig ordning blandar och ger lite som jag känner för i mina bloggposter…!), och nu har jag bestämt mig för att köra utan att invänta resten av startfältet. Jag hinner nog ladda om tills i november, om det bara är det det hänger på.

Om projektet kan komma att inverka menligt på bloggfrekvensen? Tja, det är väl risk för det antar jag. Men det är ju sommar gubevars – nog har du bättre för dig än att läsa blogg ändå? Och tänk när du får läsa min första roman sen, ett signerat ex bara för att du hör till den tappra skara som hängt med från början… Det du!