Idag har jag skrivit synopsis för något som jag först tänkte mig som en följetong, men sen insåg jag att jag inte får ihop den som följetong – så nu skriver jag berättelsen som ett privat NaNoWriMo-projekt (det är för långt att vänta till officiellt startskott 1 november, så jag kör en egen version…!), så får vi se vad som går att göra av manuset när det blir klart. Huvudsaken är att det BLIR klart.
Jag har – inspirerad av Dramatiskt berättande, tror jag faktiskt – strukturerat storyn på tre akter, med dramatiskt klimax vid varje aktfinal och samtidigt ett crescendo genom hela berättelsen. Tre akter är ett bra sätt att tänka, upptäcker jag – för det är överskådligt. Tio kapitel blir snårigt att hålla ordning på, men tre akter kan jag överblicka i huvudet. Dessutom tror jag att tre ”aktfinaler” är lagom många uppbyggningar/klimax för en berättelse, utan att det blir till en actionsörja man bara blir snurrig i huvudet av.
(Därmed inte sagt att jag skulle banga att sälja ett manus till någon Hollywood-studio för snuskigt mycket pengar att leva loppan resten av livet för…)
Det är ingen Nobelprisstory, men jag tror att den kan bli rolig att skriva. Jag började så smått på en slags inledning, men den kommer jag nog att göra om – trots NaNo-ambitionen, som ju egentligen borde innebära att jag skulle stressa ihop sisådär 1667 ord om dagen (om jag inte minns fel) och ge blanka tusan i allt vad kvalitet och logik heter. Men i hastigheten, medan jag skrev dagens 664 ord (utöver själva synopsiset, förstås), råkade jag ge huvudpersonen ett jobb i reklambranschen – förvisso som frilansande, men det gav honom ändå helt ”fel” karaktär i förhållande till hur jag tänkt mig att han ska utvecklas genom berättelsen. Han måste bli något nördigare, mer introvert – tecknare kanske…?
(Eller fotograf? Fotograf är rätt bra faktiskt – och fotografer är ju bland det nördigaste som finns… 😉 )
Hursomhelst – det ska bli riktigt skojigt att snickra på den här storyn. Jag har längtat revansch efter höstens NaNo-fiasko (om NaNo-fiaskot står längst ner i inlägget – lite annat krafs överst, eftersom jag i vanlig ordning blandar och ger lite som jag känner för i mina bloggposter…!), och nu har jag bestämt mig för att köra utan att invänta resten av startfältet. Jag hinner nog ladda om tills i november, om det bara är det det hänger på.
Om projektet kan komma att inverka menligt på bloggfrekvensen? Tja, det är väl risk för det antar jag. Men det är ju sommar gubevars – nog har du bättre för dig än att läsa blogg ändå? Och tänk när du får läsa min första roman sen, ett signerat ex bara för att du hör till den tappra skara som hängt med från början… Det du!
2 kommentarer
Kommentera →