Himmel & Ord

Det här är en bild att få hemlängtan av känner jag. Svenska färger, svensk natur och svenskt lugn. Inte riktigt som den måndag präglad av tyskt trafik- och parkeringskaos som jag haft idag. En sån dag då man undrar vad fan man gör här, när det finns folk som bor vid den här sjön och kan promenera med den här utsikten varenda dag…

Måndag är tennisdag i vår familj. Barnen samlas sålunda in från Kindergartens och skolor och fraktas till tennishallen som ligger 4-5 km härifrån. Inte så långt alltså. Men barnen är trötta efter en dag på tyskdagis och så en lika tyskintensiv tennisträning som kronan på verket gör att det är inte riktigt att tänka på att försöka ta sig dit och hem kommunalt – även om det är fullt teoretiskt möjligt.

Men så idag – första dagen på vintertid dessutom: Det var mörkt när vi trevade oss (nåja) fram till bilen på parkeringen. In i bilen, ut på vägen – in i kön. Och sen satt vi där. 50 minuter senare hade vi faktiskt lyckats förflytta oss de där 4-5 kilometrarna och började närma oss garageuppfarten… där någon tyckt att det var en bra idé att parkera sin risiga Opel. Mitt på uppfarten alltså. Till mitt garage.

Grejen med stadstrafiken i den här stan – och jag tycker för varje dag jag kör bil här i krokarna att det blir etter värre – bara de sista veckorna har det blivit direkt löjligt! – är att den kompliceras av att parkering inte kostar någonting någonstans, och det inte finns några lapplisor som håller efter fusket. EN gång har jag sett någon få en p-bot – och den var hur motiverad som helst, så det var inte ens något att tjafsa om. Men risken att ”åka dit” för felparkering är minimal – och därför parkerar man precis hur som helst.

De senaste veckorna har jag kryp-kryssat fram längs gator som ser ut som Tetris-spelplaner, där bilarna står inpusslade kors och tvärs längs vägkanterna och lämnar en smal, smal remsa i mitten att köra på. Man får ha tungan rätt i mun när man kör där – och hoppas på att slippa mötande trafik. För det är inte enkelriktade gator vi snackar om alltså – egentligen är det meningen att man ska kunna köra i båda riktningarna på dessa gator – men för att det ska funka måste man stanna och släppa förbi varann. Vilket en del bilförare gör – andra inte.

För någon vecka sedan råkade det sig att jag stötte på två svenska medföljerskor på mitt favoritcafé här i stan – den ena kände jag sedan tidigare, den andra lärde jag känna där och då. De andra har båda varit här betydligt längre än jag, men en sak var vi rörande överens om – tyskars snabbhet till att såväl lägga sig på tutan som veva ner rutan och skälla ut medtrafikanter. Så medan jag satt i min bil och osade svavel över jubelidioten som parkerat på min garageuppfart (eller nedfart eller framfart eller vad tusan det nu heter…), blev jag givetvis halvt ihjältutad av ANDRA jubelidioter som tyckte att jag var i vägen medan jag funderade på var i höga håvete jag skulle göra av min bil.

En försvårande omständighet är också den genuina och pittoreska tyska traditionen ”Wochenmarkt”. Två gånger i veckan stängs en gata av, och in rullas marknadsstånd och knallevagnar och grejer, och så säljs det allt möjligt där – det skrev jag om i förra marknaden där jag tog mig i kragen och för första gången sen vi kom hit gick på wochenmarkt ordentligt. Den wochenmarkt som ligger närmast mig råkar händelsevis vara en av Hamburgs större och mer namnkunniga, och det är ju trevligt. Förutom att den löper längs med ca 1,5 km av en gata som normalt rymmer dubbla rader med parkeringsplatser – och alla dessa bilar måste alltså finna andra parkeringsplatser, två dagar per vecka.

Och eftersom Isemarkt öppnar tisdagsmorgnar kl 07.00 (eller, de öppnar säkert inte så tidigt, men gatan ska vara tom då, så att de kan börja ställa upp vagnar och förbereda och ha sig), är måndagseftermiddagar mellan 15.30 och 17.30 en rätt illa vald tid i veckan att vara beroende av sin bil. Parkeringskaos är ett alltför blekt ord för vad som händer i grannskapet på måndagskvällar (och torsdagskvällar, fast då har vi iaf ingen tennis).

Så. Då börjar man undra. Vad fan håller vi på med? Sjöutsikt och knappt någon trafik alls vore kanske rätt najs ändå…?