En sprillny låt som sänder mig rakt till forntiden

En gång jobbade jag tillsammans med ett gäng tjejer som var precis som jag. Eller nej, det var de ju inte – vi var egentligen ett synnerligen brokigt gäng… Men vi hade en väsentlig sak gemensam: Vi ville alla ha musik medan vi jobbade. Så det hade vi. Gemensam musik – utan hörlurar. Det var underbart.

Jag vet att det finns folk som behöver ha det  tyst omkring sig för att kunna jobba, jag har alltid varit tvärtom. När jag pluggade i min ungdom hade jag en frukostTV på skrivbordet – som stod på medan jag tentapluggade, till alla andras förundran. Fast jag föredrar musik. För mig blir musiken en bubbla som stänger ute alla ”ovalda” kringljud. Jag kan inte påstå att jag lyssnar på musiken, inte aktivt – herregud, jag jobbar ju. Men den finns där och sätter ton på det jag gör, så att viss musik än idag kan få mig att tänka på någon av mina gamla kunder från den där tiden.

[iframe src=”https://embed.spotify.com/?uri=spotify:track:6hEpJtKf1YDaIqRdjNCPFW” width=”300″ height=”380″ frameborder=”0″ allowtransparency=”true”]

Den här låten har varit lite av veckans soundtrack, och det var faktiskt den som fick mig att komma att tänka på mitt gamla jobb, och all musik vi spelade där. Den hade platsat finfint i vår bubbla.

***

(Och ja, jag vet. Det här är lite fuskblogg – en Spotifylänk och några rader gamla minnen… Men jag kan ju inte vara rolig jämt heller.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *