Och, precis som med fotona, hör det ju till att visa årets favoritlayouter. Jag skrev någonstans igår att jag inte var säker på om jag faktiskt gjort 10 layouter i år, fast det var väl att ta i. Jag har säkert gjort 20 – om man räknar in kort och annat – men mer är det inte… Inte ett stort scrap-år, med andra ord. Jag hoppas att 2011 artar sig bättre än så.
För några dagar sedan skrev en god vän på Facebook att hon gjort en tabbe som köpt blå overall och röd pulka till sin son, för det var en sådan svårscrappad färgkombination. Ja, samtalsämnet i sig är fullständigt normalt bland scrapbookingintresserade, så det behöver ni inte oroa er för – det finns de som färgkoordinerar såväl barnkläder som tapeter med sin stash av scrapbookingpapper…
Däremot är det ju helt uppenbart så att väninnan är käpprätt ute och cyklar – rött och blått är ju den finaste färgkombinationen som finns. Särskilt med vitt till! Det sa jag till henne också – men se då tyckte hon att det blev ”Amerikavarning”, och jag blev förstås full i fan. Upp till bevis!
Sålunda har jag skapat den här sidan i helgen – som förvisso blev mer röd-blå-smutsbeige än precis röd-blå-vit, men i alla fall. Jag kan inte se nån ”amerikavarning” i den här sidan, jag tyckte den blev rätt fin…! Särskilt nöjd blev jag med rubriken – men så brukar det ju vara med mig. Banderoll-dien måste vara den mest flitigt använda jag äger, den piffar upp det mesta. (Die = en slags stansplatta. Uttalas precis som det engelska verbet, men är alltså i det här fallet ett substantiv.)
Och ja, jag ser den eländigt fula skarven, illa photoshoppad som med tummen mitt i näven. Jag vet, åkej? Jag iddes inte göra bättre, bara…!
Men är vi överens nu då? Rött blått och vitt blir inte automatiskt en hälsning till The Star-Spangled Banner? (Och inte till Union Jack, trikoloren eller hälften av världens andra flaggor heller…!) Scrappa mer i rött, blått och vitt – för att det är fint!
För någon helg sedan var det Halloween-crop på kära pyssel.net. Jag vet inte vad som flugit i mig, men helt plötsligt verkar det som om det ska utmaningar till för att det ska bli nåt kreativt flow av – sån har jag inte varit förut, snarare tvärtom faktiskt. Men – nu är det tydligen så i alla fall.
Jag hoppade på två utmaningar – en skiss med förangiven färgskala (vitt, svart, orange) och en som hette ”Kan du räkna?” och gick ut på att få in 1 fjäril, 2 band, 3 mönstrade papper, 4 blingstenar, 5 blad, 6 brads (a.k.a. påsnitar, fast finare) samt 7 blommor. På en sida.
Och tror ni inte att jag gick och vann igen? Båda tävlingarna…!*rodnar intensivt*
Så nu sitter jag och har ett väldigt kärt besvär med att snoka runt i de två sponsrande butikerna efter vad jag ska få för vinstpresentkorten. (Jag har mjukstartat genom att beställa mitt livs första Nestabilities-die för det presentkortet jag hade kvar sen förra gången jag hade vunnit tävlingar. Uppvärmning, ni vet… Ska ju vara bra, har jag hört!)
Nåväl – här kommer i alla fall mina scrapsidor från croppen:
Svart, vitt, orange var det här, ja! Det roliga med den här sidan är att det mönstrade pappret är ett av de allra första mönstrade pappren jag köpte… nån gång sisådär 2005. Jag har rensat i pappers-stashen åtskilliga gånger sedan dess, och det har varit på vippen att ryka med flera gånger om… Men nu kom alltså tillfället när DET var det rätta pappret. Fem år senare, bara…!
(Jag ber att få framföra mina ursäkter till icke-pappersnördiga läsare. Vi kommer strax att återgå till ordinarie sändningar igen. Just det här inlägget är dock… eh, ”nischat för en specifik målgrupp” så att säga…!)
Den andra sidan var alltså den som innehåller en fjäril och två bitar band och tre mönstrade papper – och så vidare. Få se om ni kan hitta allt!
Den uppmärksamme lägger förstås också märke till att jag valt liggande A4-or den här gången. Det gör jag nog fler gånger, det är ett klart underskattat format. Skönt att kunna breda ut sig lite på bredden en gång, inte bara stapla allt på högkant… Omväxling förnöjer. (Och nej, jag har inte särskilda album för liggande fotosidor – man får vända på albumet!)
Jag fick ju som sagt en bunt bilder med mig hem från höstlovsturnén – bilder från när jag var liten. Det var ju ett tag sedan, kan man säga – men oj så roligt att göra fotosidor av sina egna bilder, och kunna sätta in sin egen historia i album! På dopsidan valde jag dock att inte skriva något – jag skriver kanske något på baksidan av layouten, men framsidan tyckte jag faktiskt skulle få vara som den är. Bilderna talar för sig själv, och det kan de få göra tycker jag.
Möjligen skulle jag skriva någonstans att det är mamma, pappa, farmor och farfar – förutom undertecknad själv dårå! – på bilderna. Jag kanske lägger till det, vi får se. (Och ja, jag är mycket förtjust i formen på ”rubrikskylten”. Det är en färdigköpt så kallad ”die cut” som får tjäna som mall, igen och igen och igen… Jag kanske måste börja kika på såna där stansjärn som stansar ut såna här etikett-saker, trots allt. Det är faktiskt väldigt fint…!)
Det är roligt med gamla bilder – inte minst för att de har andra format än vad jag blivit van med sedan jag själv började fotografera. Kvadratiskt är snyggt – men det spelar ingen roll att jag KAN skapa kvadratiska bilder i Photoshop, om jag vill. Det blir ändå aldrig av… 70-talsbilderna är kvadratiska redan från början, så nu har jag fått chansen att scrappa kvadratiska foton i alla fall!
Den här sidan handlar om huset jag bodde i när jag var riktigt liten (3-5 år) – boningshuset till en bondgård, fast att det är en gård syns inte på fotot, tyvärr. Jag var lika liten som mina egna barn är nu (eller mindre!) när vi bodde där, men jag minns själva lantlivet väldigt tydligt. Det var häftigt. Hölass och skördevagnar och grismatning och komjölkning. Bethackning och komockning. Ofantligt spännande grejer!
Det här är vare sig en fantastisk bild eller en fantastisk scrapsida – men jag blev lite förbluffad när jag såg bilden, hur många detaljer som kändes så bekanta, fast bilden har gott och väl 25 år på nacken. Möblerna. Sakerna på köksbordet. Vem som satt var – och saker som fanns just utanför bilden. Jag tyckte att det var roligt att spara de minnena, när nu den här bilden fanns!
Det blir definitivt fler retro-layouter – det finns gott om fler bilder i bunten jag fick med mig hem från Sverigebesöket i oktober, och det var riktigt roligt att göra något av sina egna barndomsbilder!
… även kända som mina barn!
När vi en lördagsmorgon fann äldste sonen med nedanstående kolhydratbomb (vitt bröd med honung emellan!) var rubriken på scrapsidan liksom given redan från början:
En rätt enkel sida, fast jag tyckte själv att det blev rätt maffigt att rubriken fick ta så stor plats. Lite dagg på blommorna roade jag mig också med att dutta på.
Och sen då bilderna på minstingen som slöar i en gunga i vad jag först trodde var maj, men det visade sig vara bilder tagna redan i mars – så det verkar ju lova hopp om överlevnad nu när höstmörkret allt allvarligare sänker sig över Hansestadt Hamburg. Hursomhelst tyckte jag att han gjorde skäl för ett annat seriefigurnamn – även om kanske inte så många känner till Kronblom längre…! Jag tycker dock att likheten är ganska slående:
Den här sidan gillar jag själv, fast den bryter mot allt vad gyllene snitt och triangelkompositioner och regula de tri och guvetintealla geometriska regler man ”ska” tänka på när man designar saker… Jag tycker den funkar i alla fall!