Himmel & Ord

Häromdagen roade jag min Facebook-bekantskapskrets genom att berätta om min stekare till yngsting som gick till dagis med håret stylat med Arla-produkter (Bregott noga räknat). Och igår, när jag för första gången på en månad fick för mig att pyssla lite framför TV:n, föll valet – som en händelse på dessa bilder. Detta är dock stora killen (fast bilden är tagen när han var två – alltså ännu yngre än yngstingen är nu) och förödelsen var något allvarligare den gången.

Så vad säger man? En stekare och en… filpunkare? Arlas hjältar båda två, utan tvivel…!

(Och ja, jag har skrivit treåring i texten, det var faktiskt nu när jag skrev blogginlägget som jag insåg att jag tänkt galet. Händelsen inträffade strax innan yngstingen föddes, så mycket minns jag. Och då var äldstingen två och inget annat. Jag får åtgärda det på nåt vis – tur att jag inte är så petig att jag måste göra om hela layouten för den sakens skull…!)

Scrapperiet har sommartävling, och eftersom jag har totalt kört fast i scrappandet, tappat lusten, sugen och inspirationen, så tänkte jag att det kanske vore en bra utmaning att vara med. Jag tror inte att jag hinner göra den sista deltävlingen, för den borde infalla ungefär när jag åker på semester, men struntsamma – jag är med så länge jag kan!

Första utmaningen är en skiss (sista inlämning är imorron, så än finns det tid!) och den var så mysig att jag gjort inte bara en utan TVÅ tolkningar. Det här är den jag valde att skicka in. De har börjat lägga upp tävlingsbidragen i Scrapperiets blogg, och min är – i vanlig ordning – ett av de stramare bidragen, med undantag för den handklippta tankebubblan för rubriken. (Den är för övrigt dekorerad med Stickles Stardust, men det syns knappt. Attans! Men snyggt är det!)

Den andra jag gjorde – och här borde jag ha tagit en detaljbild på den infällda rosen också, för den detaljen är jag rackarns nöjd med… Men det är för varmt, så ni får luta näsorna mot skärmen istället… 😉 – går lite mer i moll, så att säga. Det är svårt med barn, det är inte alltid rosenrött och gulligull. Elias och jag hade ett samtal för några veckor sedan, där det kröp fram att han trodde att jag älskar Axel mer än honom. Dels handlar det antagligen om det ofrånkomliga att man ställer högre krav på ett äldre barn, och så har han bland annat pratat om att jag inte gjort layouter med hjärtan på åt honom – vilket självklart är en ren slump, men när jag gick igenom albumen insåg jag att han faktiskt hade rätt i det…

Här ville jag jobba med svartvitt och rött, för symbolikens skull. I efterhand kan jag känna att jag hade velat ha mer och starkare rött – men å andra sidan… När jag gjorde den var jag ganska uppfylld av förfäran över vad Elias gått omkring och trott. Just nu har vi nog rett ut det hela, och jag har fått mig en tankeställare om hur hans tankevärld skapar betydelser av saker jag inte ens reflekterar över. (Ojdå, jag ser nu att jag skulle ha ljusat upp Elias-LOn mer – textremsorna och rubriken är alltså kritvita, inte ljusgrå… *oops*)

Voilá, min nya bibel. Hemgjord, givetvis, och den är avsedd att vara ett projekt i ständig uppdatering.

Jag gillar ju symbolspråk, så att jag valde att pryda min bok med en uppgående sol är givetvis ingen slump. Det ska vara lite ”new dawn”-känsla, för att detta är början på något nytt, samtidigt inte så vansinnigt dramatiskt. En ny dag, helt enkelt.

Stickles-överdosen var lite för att signalera att det här är viktiga grejer och värdefullt för mig. Sen dämpades blingkänslan en hel del av att jag plastade in boken, men jag bedömde att det var viktigare med funktion än med form i det avseendet. En scrappad finbok i köket? Dömt att misslyckas. Och jag vill inte dra mig för att använda boken – den är ju gjord för att användas, inte klappas på. Så plast på – ful bok, men praktisk!

Flikarna är gjorda med min nyaste Quickutz-die, en vikbar tab som sitter mycket bättre än de tidigare jag haft, som bara suttit fast på en sida. Och snygg är den. Gillar!

Till bindningen använde jag min sista stump 1-tums BIA-spiral. Måste köpa mer, måste, måste… 😉 Allvarligt – av de BIA-projekt jag gjort hittills känns denna mest lyckad och gedigen. Även om den är lite ful av plasten… 😉

En ganska snygg sida som jag egentligen hade velat ha mer text på… Men dold journaling och grejer, nej det ids jag inte hålla på med. Kanske skriver något mer på baksidan – fast egentligen vet jag inte om det är så mycket mer jag vill klämma in, hade nog mest velat brodera ut texten lite mer. Men, men – nu blev den såhär.

En liten lustighet i sammanhanget, jag gjorde ju denna (och den förra) på träffen hos Stella i Uppl. Väsby, och Anna-Carin var med och satt på andra sidan bordet och blängde på mina rubriksättningar med Diesel och Maddie Anne…

Några dagar senare får jag ett SMS om att någon råkat köpa just dessa två alfabeten till sin samling. Tänka sig – jag borde ha provision! *s* Nej, seriöst – just Diesel och Maddie Anne är grymt snygga ihop. Diesels blockiga form och Maddies snirkliga, men ändå handgjorda, stil är en klockren kombination. Works every time!

När jag började scrappa var fenomenet ”color blocking” väldigt trendigt. Att ruta in sin sida som en grid, och fylla med foton, pappersrutor och andra rektangulära element. Idag vet jag knappt om någon ens vet vad color blocking betyder – förutom jag dårå. Och egentligen hade jag ingen plan på att göra en sån sida – men vill man få in tre foton på en A4, så är det inte så himla mycket roligare saker man kan hitta på.

Den här sidan gjorde jag på en timme på Stellas i måndags. Ingen blev mer förvånad än jag. Moi? Färdig med en layout – FÖRE fikat?? Och det värsta är att jag verkligen gillar den också. Bara en sån sak.