Himmel & Ord

30 juli 2010
av Jenny
2 kommentarer

Ny bokpackning

Det är något seriöst fel på mitt huvud – jag kan inte sluta packa ner böcker. Väskan är sprängfylld – men jag klämmer ner några böcker till. Jag kan knappt rubba väskan – men jag packar ner några böcker till i alla fall. Man vet ju aldrig. Just den här semestern kanske blir semestern då jag faktiskt plöjer 8-9 böcker på två veckor – även om det aldrig hänt förut.

Den här gången följer följande böcker med (inga bilder den här gången – jag har massor att göra och hinner inte stå med foton och nedladdning och grejer. Än en gång får jag anledning att tänka längtansfyllda tankar på den iPhone jag inte har – och sedan tolvslaget i natt ska ju Apples fabriker förse hela den trånande svenska marknaden med telefoner, så det lär ta sin tid att få iPhonen när jag beställer den efter semestern… Men till jul, kanske…?):

Nu vill jag sjunga dig milda sånger – Linda Olsson Väninnan Fru C rekommenderade den för mig för säkert flera år sedan, och jag var duktig och inhandlade den ganska direkt efter hennes rekommendation, men… sen har den stått där i bokhyllan och samlat damm. Igår läste jag första kapitlet, så den får anses vara nu pågående – ett steg i rätt riktning!

Sofies värld – Jostein Gardner Den här skulle jag läsa när den kom och var så populär, men den gången fastnade jag på språket, som kommer lite i kläm mellan Det Stora Ämnet Filosofi, och ambitionen att skriva för barn… Jag ska försöka komma förbi det den här gången, med mitt vuxna jags mer analytiska envishet – jag får helt enkelt fundera på vad det är som stör mig och hur man kunnat göra det bättre! Läsa den vill jag, hursomhelst!

Konsten att leva innerligt – Ted Harris och Ann Lagerström Den här boken fann jag när jag googlade om filosofen Kierkegaard vid något tillfälle. Jag är inte säker på att jag kommer att gilla den här boken, som är en modern självhjälpsbok som tar utgångspunkt i Kierkegaards tankar och teorier.

The Wastelands – Stephen King Tredje delen i serien om Det mörka tornet. Det har hunnit gå någon månad eller två sedan jag läste ut del två – börjar bli dags att komma vidare i serien, innan jag kommer ur läsningen och måste börja om för tredje gången…! Dessutom är det som sagt tradition att läsa Stephen King på semestern…! (Och om det är någon mer bok jag funderar på att packa ner, så är det fjärde delen i serien… tänk om jag läser ut den här – och önskar att jag kunde fortsätta?!)

Skattkammarön – Robert Louis Stevenson En av de första kursböckerna, och en av de böcker jag mest av allt ser fram emot att läsa. Jag läste den som barn, och minns att jag gillade den i början – men tyckte att den var bra lång… Jag minns inte om jag faktiskt kom igenom den eller inte, men det lär jag märka nu.

Don Quijote – Kathy Acker Också en bok som är rekommenderad av en god vän, men som jag aldrig hunnit läsa. Dessutom gillar jag ju Don Quijote sedan länge, så det kan väl passa mig. Huruvida Kathy Ackers författarstil passar mig vet jag ingenting om, det återstår att se…!

Dramatiskt berättande – Mats Ödeen Ja, den tarvar väl ingen presentation längre – den hänger bara med…!

Tarot Wisdom – Rachel Pollack För många år sedan läste jag Rachel Pollacks klassiker 78 degrees of wisdom – och den är fortfarande det bästa jag läst om tarot. Och nu har hon skrivit en uppföljare – en fördjupning. Den är i ett gräsligt format – stor som ett hus och väger ett ton. Inget att släpa ner på stranden, med andra ord. Men jag brukar vakna tidigt på det här stället som vi ska till (pga ledbruten rygg i den obekväma sängen…), så då kan det passa att läsa tarot-tegelsten…

Den åttonde dvärgen – Annika Burman ”En bok för berättare som söker sina historier” står det på den här lilla boken, som stått i bokhyllan i många herrans år. Tja, varför inte? Jag tror att det är lite skrivövningar och liknande – vem vet, kanske jag får tid med sådant också?

Tarot and psychology – Arthur Rosengarten (PhD, gubevars!) Den här hade jag med förra semestern och läste halva i bilen… Vi får se om jag orkar läsa andra halvan i år. (Ni ser – jag håller mig med surdegar i läsandet också…!)

Tyska för nybörjare från Berlitz förlag. Hm. Nåja, jag tar väl med den i alla fall…

Och så ja – min anteckningsbok är förstås också med. Men det behövde jag väl knappast nämna, eller…? 🙂

30 juli 2010
av Jenny
2 kommentarer

Halvårstankar

Sista kvällen före semestern – eller sista av semestrarna för den här sommaren. Fast jag skulle inte påstå att resa ensam med två trotsterrorister borde betecknas just ”semester”, direkt. Men det får vara hur det vill med den saken – imorgon bär det av igen. Saaben styr sydost längs Autobahn (A7), genom Tyskland, Österrike, Italien, Slovenien och slutligen Kroatien. Maken ska jobba imorgon, men vi åker direkt när han kommer hem – skönt att komma iväg och lägga några mil bakom sig. Övernatta måste vi göra i vilket fall som helst – inte ens på Autobahn fräser man ostraffat 130 mil på en dag, inte med kids i baksätet.

Mitt mentala kalenderår har alltid sträckt sig från sommar till sommar snarare än nyår till nyår, vare sig jag pluggat eller jobbat. Det känns helt enkelt mest logiskt så, för mig. Det innebär att sommaren är mer än en sommar, det är en årlig milstolpe – en tid för reflektion och framåtblick.

När sommaren är över börjar höstterminen – jag ska läsa litteraturvetenskap, Kreativt skrivande. Det vet ni redan, så mycket som jag pratat om det. Men har jag berättat om hur jag börjat bäva för det? Jag som gått ett helt (eller ett halvt, får man hoppas) liv och drömt om skrivarlivet – men aldrig lyckats få till det, förutom i bloggform och det… gills faktiskt inte. Nu får jag ett helt år då skrivandet är mitt arbete – en dröm går i uppfyllelse.

Och jag bävar.

Att förverkliga drömmar är antagligen något av det mest skrämmande en människa kan göra. Drömmen är en trygghetsfaktor i sig, vi har den där drömmen, plockar fram den ibland, pysslar om den och putsar lite på den – och ställer tillbaks den på dess plats på vår finaste piedestal. Att försöka förverkliga är att riskera att drömmen går i kras – att den visar sig vara en ohållbar illusion, ingenting att bygga på. Och det finns bara ett sätt att få veta – ett sätt, utan återvändo. Och då är det tryggare att låta bli.

Men jag ska inte låta bli. Man kan inte låta hela livet bygga på visioner man inte vågar tro på, drömmar på piedestaler.

Jag hade fler tankar, men de verkar inte vilja låta sig formuleras såhär mitt i natten. Mitt trötta huvud behöver sova några timmar, så att jag kan tänka klart imorgon när jag försöker komma på om jag glömt packa något. De väskor som är packade hittills är redan nedstuvade i bilen, så det är ett stort projekt om man måste leta efter något just nu…! Däremot känner jag mig rätt laid-back vad gäller glömda saker – det ordnar sig nog ändå, även om någon småsak glöms kvar.

Åtminstone så länge böckerna inte tar slut…!

29 juli 2010
av Jenny
Inga kommentarer

Joy Nashs ”Fat rants”

Ni kommer aldrig att få se nåt ”vloggande” (videobloggande, alltså) från mig – ifall någon sitter och önskar sig något sådant kan jag bara beklaga. It ain’t gonna happen…!

Men en som gör det – och gör det förbannat bra – är Joy Nash, med sina Fat Rants. Jag såg den första av filmerna för flera år sedan, den tredje hittade jag via Cecilia idag – och då blev jag givetvis tvungen att leta fram den andra också. Sedär – en trilogi, snacka helkväll!

Jag fnissar högt och hjälplöst åt de här filmerna, samtidigt som jag – givetvis – nickar igenkännande och sätter fnisset i halsen då och då. Framför allt gillar jag Joys utstrålning, och modet att göra filmer om att vara fet med en sån humor och självdistans!

28 juli 2010
av Jenny
4 kommentarer

Sommarens bokskörd

Jag undrade faktiskt själv hur jag skulle lyckas klämma in 60-70 böcker (se bilden) i bokhyllan, som ju faktiskt redan var att betrakta som full, efter Sverigeresan. Men det gick. Undrens tid är ännu inte över…!

Idag läste jag ut Konwickis Vargmonstret – känns ju fånigt att släpa med en nästan utläst bok på semestern, så nu får jag välja idel nya läsupplevelser istället. Perfa! Vargmonstret är en rätt besynnerlig skröna… faktiskt så besynnerlig att just ordet ”skröna” nog är det enda ord jag kan komma på att beskriva den med…! Fast det är något lustigt med östeuropeisk litteratur – den där ”snacksaliga” berättarstilen som jag tidigare skrivit om. Jag har trott att det var ett ryskt påfund rysk, men verkar finnas (om än på olika sätt) även hos Konwicki, som alltså är polack.Någon som känner en österuropeiskkulturvetare som kan bringa ljus i saken?

And now for something completely different, som de brukar säga i Monty Python-filmerna. Nästa bok blir månadens bok till bokklubben som senast påbjöd American Gods – den här gången ska vi läsa Belle de Jours memoarer: En eskortflickas öden och äventyr. Jojo. Från polsk 80-talssurrealism till… ja, något helt annat, som sagt. 🙂

För övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska ta med att läsa den här gången vi drar på semester (vilket vi alltså gör på fredag, inte i morgon, som jag fick för mig igår – med vederbörlig panik som följd…!). Jag släpar väl med Mats Ödeen i vanlig ordning – den varar väl till påska, skulle jag tro, för det är en bok man får ta tunna skivor av. Men samtidigt läser jag vidare, för den får mig att se både på läsande och skrivande och annat på ett nytt sätt – och det känns värdefullt, även om det kräver en del möda med att läsa torrdravlet i Dramatiskt berättande…

Kanske följer jag också min egen semestertradition och tar med en Stephen King – enda kruxet är att nästa bok i Mörka tornet-serien, Wastelands, har jag bara på engelska. Och jag är rätt osugen på att läsa på engelska just nu, måste jag erkänna. Å andra sidan har jag jag nästa bok efter den, Magiker och glas, på svenska – och ska jag komma dit nån gång får jag ju se till att ta mig genom Wastelands…!

Brist på böcker att välja mellan har jag åtminstone inte… Underbart!

27 juli 2010
av Jenny
8 kommentarer

En rivningstomt i Altona

Det finns en sak i Hamburg, som man aldrig ser i Stockholm. Övergivna, tomma byggnader – mitt i stan. De ligger där lite grand som döda kroppar, mitt ibland de levande. Täckta av grafitti, med krossade fönster mot de tomma rummen innanför. De här husen är inte utrymda för någon vecka sedan – de har stått tomma länge.

Det fascinerar mig – tomter är uppenbarligen inte vara samma hårdvaluta i den här stan som det är i Stockholm. Eller i någon av Sveriges större städer. Jag vet inte om ”öppen fastighetsdöd” förekommer såhär någonstans i Sverige? I norrländska glesbygden, kanske? I Stockholm exploateras varje kvadratdecimeter – i och för sig även det på gott och ont. Men de övergivna döda byggnaderna minner knappast om något gott – förutom möjligen intressanta motiv för nördiga fotografer som jag.

De här bilderna är inte tagna i någon obskyr förort. De är från stadsdelen Altona, som möjligen inte hör till de mest fashionabla delarna av stan – men definitivt inte till de skabbigare (förutom just det här kvarteret, förstås). Skulle jag jämföra det med någon del av Stockholm skulle jag säga Söder-om-Söder, eller rent av Söder-om-Folkungagatan… Och ändå ser det ut såhär. (Liknande områden finns för övrigt även häromkring där jag bor – och det här området anses verkligen vara posh-posh så det stänker om det…!)

Någon gång, när jag inte har barnen med mig överallt, kanske jag törs jag snoka runt mer när jag kommer en plats som den här.