Med natten kommer rastlösheten – paradoxalt nog. Jag kan vara avslappnad hela dagen – åtminstone tillräckligt upptagen för att kunna vila i det jag fokuserar på – men när natten kommer, när tystnad och stillhet lägger sig som en tung, … Fortsätt läsa →

Barnen har somnat, lägenheten är lugn och tyst. Jag pyser av vakuumkorken på vinflaskan i köket och häller upp en skvätt i ett litet, nästan cylindriskt glas – lämpligt för soffhäng och badkar. Och så tänker jag på en text … Fortsätt läsa →

Ja, alltså – inte Post- och Telestyrelsen PTS dårå, utan posttraumatisk stress. Fast egentligen kallas det väl inte posttraumatisk stress heller, inte förrän det stannat kvar längre än vad som är rimligt. Att man blir stressad direkt efter en traumatisk … Fortsätt läsa →

Ibland känns livet mest… fyrkantigt. Det rymmer rutiner och måsten, och sen rymmer det inte mer. Just nu hinner jag knappt med måstena ens, slirar på inlämningar och har ändå panikpulsen bultande långt in i själen. På ett plan, åtminstone. … Fortsätt läsa →