Utandning

Ahhh… En utandning. Precis nu börjar tre veckors semester efter en mer intensiv höst än ens jag har ord för och ett år som i helhet egentligen inte var mycket lugnare någon gång. 2015 har varit ett år som… Nej. Jag spar det.

Ikväll är bara för utandningen. Än finns det tid att reflektera, summera det som varit, ta ut kompassriktningen framåt. Göra mitt årsbokslut, som jag brukar. Som jag längtar efter just nu. Få göra upp, packa undan, gå vidare. 

Men inte ikväll. Inte än. Ikväll är bara för att andas ut. Ahh.

Recept: Mitt mörka nötbröd

  

Ikväll ska jag baka bröd – för det är jag värd! Imorse fick jag ingen frukost, för brödet var slut… En smula snopet! Sedan snart ett år tillbaka äter jag inget socker och inget spannmål, så vill jag ha bröd får jag vackert baka det själv av nötter, frön och sådant.

Det här brödet modifierade jag fram ur ett liknande recept jag fann på nätet, men där jag inte alls var överens med receptförfattarinnan om kryddningen och konsistensen – men det funkade fint som utgångspunkt för det här brödet, som jag faktiskt räknar som mitt eget recept. Det påminner lite om ett bröd jag brukade baka förr, som bestod av 3-4 olika mjölsorter och en massa sirap. Det här brödet är betydligt nyttigare och jag är själv väldigt förtjust i det. Alla jag bjudit på det har bett om receptet – men jag har insett att det handskrivna recept jag beredvilligt fotograferat av och skickat inte riiiktigt är komplett…

Så här kommer det – brödet som är alldeles för gott för att undanhålla världen:

100 g ekologiskt smör
4-6 osvavlade aprikoser
1 dl starkt kaffe (alt 1 dl kokande vatten och 2-3 tsk snabbkaffepulver) (och nej, brödet kommer inte att smaka kaffe, jag lovar! Jag har bjudit kaffehatare på det, och de har aningslöst lovprisat den goda smaken…!)
1 pressad citron
2 tsk malda brödkryddor
1 tsk hel kummin

Smält smöret och finhacka aprikoserna, små fina kuber ska det vara. Akta fingrarna när du skär! Blanda alla ingredienserna ovan i kastrullen med det smälta smöret, låt puttra några minuter och tag sedan av från värmen, låt stå och svalna en stund.

Blanda under tiden i en bunke (måtten är synnerligen ungefärliga):

1,5 dl grovt hackade hasselnötter
1,5 dl grovt hackade valnötter
1,5 dl grovt hackade cashewnötter
1 dl pumpafrön
1 dl linfrön (hela)
0,5 dl chiafrön
3 dl mandelmjöl
1 dl kokosmjöl
3 msk fiberhusk
2 tsk bikarbonat
2 tsk salt

(Har du någon mer sorts nötter eller frön du vill ha med, så kör i dem också. Är det nån sort du inte har hemma – skippa eller ta mer av nåt annat. Det är inte så noga. Brödet på bilden bakades innan jag börjat bli riktigt frikostig med nötterna när jag bakar- det kan gott vara mycket mer än så!)

Sen har jag min specialingrediens som förvisso inte är nödvändig, men utgör en prick över det berömda i:et: En näve frystorkade blåbär. Inte pulver, utan hela bär.

Blanda sen i 3 eller 4 ägg – beroende på hur mycket extra nötter du haft i – och smörblandningen med kryddorna. Rör om till en tjock smet. Här går jag på känsla och kan ta i mer av någon eller några sorters nötter eller frön (eller ett extra ägg) tills jag tycker det ”känns lagom”. Bred ut smeten i en smord brödform på ca 1-1,5 liter (dvs troligen inte den allra största du har). Sätt en aluminiumfolie över formen och grädda på 175 grader i 30 minuter. Tag sedan av folien och grädda 40 minuter till. Brödet ska bli ganska fast och tungt.

Det här brödet håller en vecka i kylskåp, men funkar också fint att frysa. Det är rejält mäktigt och man håller sig mätt både länge och väl på det. Jag brukar skiva upp hela brödet i tunna skivor, behålla halva i kylen och frysa in halva till senare. Allra godast med smör och långlagrad ost – om ni frågar mig…!

En ledig dag börjar…

Idag är jag ledig. Leeeeediiiig. Ledig. Ahh… 

Planen är att tillbringa dagen i kafeterian på Leos lekland (note to self: glöm inte hörlurar…) med litteraturen till nya kursen: Arbetsledningssociologi. De flesta av delkurserna i utbildningen är bra och intressanta, men den här… Ni som känner mig förstår ju att jag är som ett barn på julafton. Organisationskultur! Socialisationsprocesser! Gruppdynamik! Nörderier! Att få grotta in i sådant en hel dag – kan man ha en bättre ledig dag…? (Ja, okej – möjligen på Bahamas.)

Ledigheten är välkommen – tempot har varit högt de senaste två-tre månaderna. Och mestadels har det känts som att bana sig väg in i djungeln med bara en mental machete som utrustning. Det funkar, men det är hårt jobb. Idag ska vara en utandning. En dag att bara hänga omkring och… tja, vara. Läsa – inte plugga. Njuta och göra saker – men inte fixa och bocka av på listor. Inte idag.

Inleder dagen med långfrukost (hembakt bröd – från frysen – med kokt ägg och kaviar, kokosyoghurt med hallon och en stor balja kaffe) och pratradio från P1.

Snart ska jag packa väskan för att åka till Leos. Snart…

Morgon på perrongen

Roslagsbanans station, 1:a september, 07:00 på morgonen. Perrongen fylld av ett sorlande, tjattrande folkmyller, livligt och stökigt som myrornas krig i TV. 

Samma plats, samma klockslag en och en halv månad senare: Mörker och gatlyktor. Några få människor på perrongen, tysta och bleka i skumrasket. 

Vintern är tidig i år. 

En present genom tiden

Fredag igen. Tidig morgon. Ute är det mörkt och tystnaden är kompakt – alla vettiga människor sover såhär dags. Jag är vaken.

Att kunna skicka tid – genom tiden. Visst låter det lite magiskt? Jag upptäckte igår att jag gjort just det.

Förr hade jag en tendens att ständigt ligga efter med tidredovisning på jobbet, och det var alltid ett smärre helvete att få ihop på slutet om man väl kommit efter. Nu är jag noga med att tidredovisa och projektfördela varje dag, och kunde vid månadsskiftet med stor tillfredsställelse stänga månaden helt utan stress och panik.

Fast… Var tusan tog mina flextimmar vägen? Plötsligt stod flexfältet på noll igen. Det var inga mängder av tid jag jobbat ihop under september – livet är rätt tajt med 8 timmars arbetsdagar och 2 timmars pendling om dagen. Men det fanns ett par timmar där som jag planerat ta ut idag på eftermiddagen, och därför hade jag lite koll på dem. 

Men i systemet kunde jag inte hitta dem.

Okej, egentligen trodde jag väl inte att flextimmarna var borta. Men jag bläddrade runt på alla sidor i systemet som verkade rimliga att anta skulle ha matnyttiga siffror, men ingenstans hittade jag min två flextimmar. Till slut ringde jag supporten för att fråga. Det visade sig att den sida där jag trott att det skulle stå, men som jag ratat eftersom det stod 14 i fältet för flex istället för 2 och därmed uppenbarligen måste vara något annat, var den rätta sidan. 2 flextimmar ackumulerade under september 2015 – och 12 timmar väntande sedan februari 2010 och de 6 veckor jag hann arbeta i organisationen innan tysklandsflytten.

”Se det som en present till dig själv!” sa supportsnubben och skrattade åt min uppenbara förvåning.

Ja, det var då en present – en överraskning sänd genom tid och bubblor och glömska. Från ett liv till ett annat.