Igår gav jag mig till att experimentera i köket igen. Jag kan konstatera att med mig är det mycket antingen-eller; antingen kreativt experimenterande (med stöd i kokbok förvisso, men ändå…) eller också gäller latmanslösningar och i värsta fall helfabrikat. I don’t do halvmessyrer. En del av er har sett receptet redan, eftersom jag instagrammade bilden ovan redan igår – men för den händelse någon är road av att se resultatet också tänkte jag ge mig på en lite illustrerad recension här:

Ser inte så pjåkigt ut, eller hur? Smakade inte så pjåkigt heller om jag får säga det själv. Om jag frågar barnen däremot var detta en om möjligt värre styggelse till konstig-samt-troligen-giftig näringssörja än den onda moderns vanliga anrättningar. Linsröran med bacon gick till nöds ner (mot hot om svält och löfte om efterrätt) men pumpa och fetaost – glöm det. Hm.

Personligen är jag böjd att hålla med kokboksförfattarinnan Lotta Lundgren om att det svåraste med den här rätten var att bryta sig in i den råa pumpan utan att skära armar och ben av sig. Hon tipsar om följande: ”Bästa och säkraste sättet är att använda svärd. Stå på ett stegs avstånd från pumpan, svinga svärdet högt över huvudet och hugg rakt ner genom hela pumpan. Bär om möjligt rustning.”

Det är bara att konstatera, mitt kök är helt klart otillräckligt utrustat för pumpklyvning, det hörs ju lång väg. Nästa gång tror jag att jag gör den här rätten på morötter och rödbetor istället. Det funkar finfint med fetaost det med, är lättare att handskas med, OCH – bonus! – är lättare att lura i barnen.