Om det är något jag lärt under årets språkstudier, så är det att det finns mycket få bergsäkra svar inom språkvetenskapen. Svaret är nästan alltid ”det beror på”. Skulle jag skriva den här texten idag, skulle jag antagligen formulera den något mindre spetsigt, och med lite fler garderingar – men kontentan kvarstår. Jag tycker att du-reformen är något att vara stolta över, och rädda om. Det är inte finare att nia, och ingen blir finare av att bli niad. Låt oss istället bara vara du och bror med varann, och låta tyskar och andra krångla med ni-former och sociala hierarkier i språket.
