Himmel & Ord

Tankar från en underslafkoja

| 2 kommentarer

20130703-231500.jpg

Underslafen i vandrarhemmets våningssäng påminner på ett trevligt sätt om en koja. En sådan där man byggde som barn, inte för att ”ha” till något särskilt, inte för någon speciell lek, utan bara för att ha den och vara i den, för att det är något alldeles visst med att vara i en koja.

I rummet intill ligger barnen hopkurade som små korvar under täckena och snusar som bara barn kan. Minstingen har radat upp sina skatter på hyllan invid sängen: En rostig nyckel, ett kort med texten ”Äkta läder” som måste ha fallit ur någon av syntetplånböckerna vi tittade på på marknaden idag, samt en kulspetspenna från Skånska Dagbladet som han hittat på marken någonstans.

Jag undrar vad de drömmer om. Med undantag för den bejublade dagen på vilda västern-landet High Chaparral utanför Värnamo förra veckan, gör vi egentligen inget särskilt om dagarna. Hälsar på morföräldrar, spelar kort, åker och handlar glass.

(Idag åt vi glass i Vittsjö i norra Skåne, en stackars bortglömd håla som förde en tynande tillvaro redan när jag var barn – en ort man bara åker genom. På väg ut ur byn, mötte vi en lastbil med texten ”Bajamaja-Kungen”. Jojo.)

Men jag tror ungarna har det rätt mysigt ändå. Att bara vara på landet, kunna springa omkring själva in och ut, leta efter kattungar som kattmamman försökt gömma undan, gå på promenad och plocka smultron längs skogsvägens kant. Sånt stadsbarn inte direkt är bortskämda med.

På mor går det inte heller någon större nöd. Särskilt inte med en trave nyköpta böcker i vandrarhemmets underslafkoja…!

2 kommentarer

Lämna ett svar

Obligatoriska fält är märkta *.