En god vän uttryckte – ja, kanske inte missnöje, men åtminstone en viss oro över att de traditionsenliga sommarpostningarna om ”hur i hela friden ska jag få med mig alla böckerna i semesterpackningen” skulle utebli. Nu när jag blivit med Kindle och reser lätt som en plätt – trots att jag är en ohämmad abibliofob av sällan skådat slag.
Jag har försökt förklara att det väl kan finnas andra ”trånga sektorer” i läsplaneringen än just utrymmesaspekten. Jag menar – tiden är ju begränsad också på semestern, och även den mest prioriterade bokbudget blir ju överskriden förr eller senare. (I mitt tycke vanligtvis förr; det brukar vara mycket lista kvar i slutet av pengarna, så att säga.)
Så räds icke, kära läsare. Någon form av semesterläsningsvånda kommer jag nog att kunna bjuda på även i år! Fast än så länge har jag bara börjat så smått med den roliga delen av planeringen: runtsurfandet, tipsefterfrågandet och listskrivandet.
(Här kan ni med fördel föreställa er en lätt euforisk sensation av pirr i maggropen och ett lätt kvirlande läte som spontant söker sig upp genom strupen – Iiih! för att leta böcker!)
Det finns ju vissa givna regler kring semesterläsningen – kvoten läsansträngning relativt läsningens underhållningsvärde måste undantagslöst hållas till lättsamhetens favör, samtidigt vill jag i möjligaste mån undvika fysiskt illamående på grund av språklig och eller berättarmässig torftighet. (Vilket diskvalificerar ca 98% av alla bästsäljande svenska deckare…)
Det måste finnas något av Stephen King, och det måste finnas något icke-skönlitterärt med i mixen. Dessutom är det viktigt att det blir just en ”mix” – läsdynamiken är viktig för helhetsupplevelsen. Det ska vara som en godispåse – lite sött, lite salt, lite syrligt. Lite mjukt, lite hårt, lite choklad.
För att inte tala om att man måste ha en viss marginal, om någon bok inte faller en i smaken. Jag glömmer aldrig den semester då jag var tvungen att läsa den sämsta bok jag någonsin läst, helt enkelt för att jag mot slutet redan läst ut allt annat jag hade med mig… Detta var en katastrof som aldrig får upprepas!
2013 verkar bli ett Neil Gaiman-år konstaterar jag när jag så smått börjar krafsa ner mina planer på ett papper. Dels den nya, som släpps nu om några dagar. Dels har jag bestämt mig för att läsa om American Gods, som jag speedläste till en bokklubb för några år sedan, och alltid känt att jag läste för fort och inte riktigt hann fånga upp alla detaljer i – för det är en bok med många detaljer och roliga sidokopplingar av bästa nördkaraktär. Därför ska jag göra nåt så ovanligt som att läsa om den nu, ganska precis tre år efter första gången.
Sen fick jag tips om att Anansi boys är inte en uppföljare till American Gods, men en bok som rör sig i ”samma universum”. Låter spännande. Vi tar den med.
Dessutom läste jag en minnestext idag, signerad Neil Gaiman för övrigt, över författaren Iain Banks, som jag aldrig läst något av tidigare fast jag nog hört namnet. Och det känns förstås lite konstigt – att upptäcka en författare genom att läsa hens dödsruna. Men det var en fin text, som fick mig att leta upp och bli nyfiken på böckerna. Så The Wasp Factory ligger faktiskt redan i min Kindle och väntar.
Vad den väntar på? Tja, den väntar på att jag ska läsa ut Game of Thrones-bok nummer 3, Svärdets makt. Det är en nätt liten sak å 1297 sidor, varav jag läst sisådär 13%…
Att börja läsa den boken, och därmed komma in på handling jag inte redan sett på TV gav faktiskt lite nytändning i läsningen – slutet på bok 2 gick förbaskat trögt måste jag säga. Och det är lite långrandigt att läsa en såpass diger bokserie i ett svep – och som ni vet tog jag inte mindre än tre somrar på mig att plöja Stephen Kings Det mörka tornet, av just det skälet. Stundtals längtar jag verkligen efter att få läsa nåt annat – vad som helst, bara nåt annat!
Min plan är att ta paus efter bok 3, och då gå på boken Kråkflickan istället. Den har jag inte som Kindle-bok utan som gammal hederlig pocket. Vilket gör den besvärlig eftersom jag då *host* troligen behöver använda glasögon för att läsa den… Så den serien (tre böcker, samtliga av ”medeltjocklek”) får helt enkelt bli hemmaläsningsböcker, trots att pocket annars lämpar sig finfint för strandläsning. Alltid ere nåt.
Egentligen tror jag att sommaren är fylld redan där. 3 Game of Thrones-böcker, Kråkflickan-trilogin, Gaiman-böckerna och The Wasp Factory – hur mycket mer inbillar jag mig att jag ska hinna läsa egentligen…?
Men ånej! Än är inte säcken full! Det kommer nog fler inlägg om semesterlektyren anno 2013, så ingen behöver vara orolig. Det kommer mera. Det kommer aaalltid mera!
(OBS: Den sista länken har egentligen ingenting med postningens innehåll eller tema att göra – bara en vild association till en saga jag brukade lyssna på som barn, och som råkar finnas på Spotify. Se det som en bonus!)
