En ovanligt lat och trevlig påskafton närmar sig sitt slut. Det trevligaste med den var nästan själva bristen på tvångsmässigt traditionshållande, och det kan man ju fundera en stund på om man vill.
Men visst – ägg åt vi. Till frukost. Varför inte, liksom. Lax också, för det är gott. (Den blev det dock inga rester kvar av för fotografen.) Barnen hade redan målat ägg i skolan så det hoppade vi över. Äggen var ju redan vackert bruna med fräknar och allt.
Och påskris hade vi. Både i konsthantverkat av yngstingen…
…och nature’s own, så att säga.
Fast sen vart det inte så mycket mer bevänt med traditionerna. Maken och jag tog oss för med att bygga på äldstingens mastodont-Lego i form av dödsstjärnan från Star Wars, eftersom sonen för länge sedan tröttnat på projektet (och vi tröttnat på legobitar på golvet).
Den här bilden tog jag just när vi satte igång med att bygga – men någon ”efter”-bild brydde jag mig aldrig om att ta, för så våldsamt stor skillnad tyckte jag inte att man såg trots att vi höll på åtskilliga timmar.
Med lite vin till var det faktiskt riktigt kul att bygga…!
(Men oroa er inte, vi dricker högst ansvarsfullt när vi leker med barnens leksaker.) (Och annars också.)
En jäääädra massa bitar går det åt för att bygga en dödsstjärna. Drygt 3000 stycken, ifall någon undrar. Och nej, det är inte alla bitarna på bilden. När vi packade ihop för idag konstaterade vi att vi gjort ca 25 % av hela byggsatsen. Så vi lär väl sitta där nästa påskafton också med vårt lego, vem vet.
Sönerna kom då och då och inspekterade arbetet, men var själva alltför upptagna med annat för att kunna hjälpa till. Jojo.
2 kommentarer
Kommentera →