Vi satt i baren på gymmet… Ja alltså, jag har ju sagt att det är lyxigt värre där – alltså finns det en bar där också. Man kan till och med äta lunch där, invirad i sin handduk och inhasad i sina flip-flop-badtofflor. Hursomhelst – vi satt alltså i baren och drack apelsinjuice och pratade om tidsupplägg och träning och hösten och annat. Maken propagerar för att jag rätt och slätt ska flytta in på gymmet om dagarna, komma på morgonen, träna, spa-a, käka lunch i baren, lägga mig i nån vilstol och läsa kurslitteratur och ta det hela lite soft.
Och jag kläcker ur mig:
–Ja, jag kan ju köpa mig ett tangentbord till iPaden och sitta här och jobba också!
Du vet när man säger nåt som känns fel redan under tiden man håller på att säga det? Joru, det här föll definitivt i den kategorin. Men Luther jublade ju förstås och trodde han hade segern som i en liten ask. Fan heller. Jag insåg ju faktiskt hur dumt det där var nästan direkt. Det där är ett ställe för kroppsvård och avslappning – släpa dit jobb? Nej. Det vore helt idiotiskt!
Men på hur snar jag var att kläcka ur mig det där, ser man hur djupt normen sitter – normen att ”borde” alltid går före ”väljer”. Tankeväckande, allraminst. Och nej, jag kommer inte att ta någon iPad med mig för att sitta och jobba på gymmet. Var sak har sin plats, och sin tid. Arbetstid är arbetstid, träningstid är träningstid. Och bastutid, förstås…!
(Och ja, det är faktiskt lite kul att det där stället på så kort tid blivit en sån förändringskatalysator – det var ju faktiskt bara en vecka sen jag var där första gången. Man tänker visst bra när man rör på sig!)
