Vad är skillnaden mellan att t ex titta på ”Ladies på Östermalm” och att kommunicera med likasinnade på nätet? Vad är skillnaden mellan Läckberg i pocketform och en moralisk diskussion på Facebook?
Anna Jensen är en av de klokaste människor jag vet. Det märks inte minst i det hon skriver Idag om misstänksamheten mot de ”sociala medierna” – ställda mot ett ”riktigt” liv. Läs! Jag kan bara hålla med. Nätet lever – genom människorna som använder det för att göra världen lite mindre och lite begripligare.
Samtidigt fnyser jag precis lika ljudligt åt överdrifter i andra riktningen, och de blir bara vanligare och vanligare.
Veckans hatobjekt bland funktionaliteterna i sociala medier är dessa infernaliskt uttrumpetade ”check-in”-funktioner som folk börjat använda allt mer. Man får veta att Nisse just ”checkat in” på konsum, Lisa är hos frissan och fjorton andra av dina vänner befinner sig på lika många av världens alla IKEA-varuhus. Sådan information har man delat i sociala medier hela tiden – men skillnaden är att nu behöver du inte skriva något själv. Du bara ”checkar in”. (Jag ska ärligt erkänna att jag inte ens tagit reda på vad detta ”checka in” egentligen innebär – jag BRYR mig inte.
Det händer att jag platstaggar mina Instagrambilder. Inte alltid, men då och då. Men då finns det ju ett innehåll att tagga. Check-in-tjänsterna är som fritt lösseglande taggar – utan innehåll. Hallå? Glömmer folk inte något nu? So-ci-al-a medier. Det är meningen att man ska använda dem för att snacka med varann.
Istället är det som när PowerPoint var nytt och skulle revolutionera de gamla hederliga overheadpresentationerna – minns ni? Det fanns en massa ”coola” (hm) effekter för allting; sidorna kunde schwischa ut genom ett hörn när man bläddrade i presentationen, eller splittras som en spegel, eller dimmas ut i stjärnor, cirklar eller andra psykedeliska mönster. Coolast (sic!) var förstås att använda allt, samtidigt, i samma presentation. Accentuerat med regnbågens alla färger och vartenda typsnitt som gick att uppbringa.
(Joodå, du gjorde det också – det gjorde fanimej alla! Utom jag. Förstås…!)
Den känslan får jag när jag i mitt Facebook- eller Twitterflöde ser Nisse ”checka in” på bussen 918 från Huggelseke mjölkpall. Varför? För att det går att göra…? Och jag lovar – var och en som missbrukar de där tjänsterna får räkna med att åtminstone EN person säger upp Facebook-bekantskapen eller slutar följa deras liv och leverne. Där snackar JAG svavelos och Richterskala…!
***
Slutsats: Vad jag vill säga med det här inlägget är alltså: Ja, ”livet” kan vara hur riktigt som helst, även de delar som utspelas i sociala medier. Om man agerar riktigt, äkta och socialt. Om man bara är intresserad av att pilla med tekniken och ”undrar vad som händer om jag trycker på den där röda knappen”… Ja, då blir ju resultatet därefter.
Skillnaden mellan Läckberg-deckaren och Facebookdiskussionen är att den ena är färdig redan när du köper den – den andra är du delaktig och medskapande i. Vad DU gör avgör hur slutresultatet, den berömda summan av kardemumman, blir.
10 kommentarer
Kommentera →