Jag har försökt skriva något om den här artikeln, formulera något klokt, reflektivt och sammanfattande… Men det går inte. Alla tankar, alla ord kring det jag läser blir fjuttiga och når inte på långa vägar när upp till något som kan mäta sig med texten, och alla tankar och känslor som rörs upp i mig när jag läser den.

Jag kan knappt ens förklara vad den handlar om. Den handlar om livet. Om att älska. Om lycka. Och om att inte ha varit i Paris.

Och den är något av det mest välskrivna jag läst på länge, länge. Det skulle ha kunnat vara ett stycke ur en stor roman – men det är ett stycke ur verkligheten. Just därför. Bara läs den.