Vuxen kaffelogik

Sonen: Mamma, idag har du druckit jättemycket kaffe.

Jag: Har jag väl inte.

Sonen: Joho!

Jag: Nähäärå, för hör här: En kopp till frukost imorse – fast den hann jag inte dricka upp, så den räknas inte. Sen en kopp i kyrkan efter skolavslutningen, men det var bara bryggkaffe så det gills inte heller. Sen var det den där otäcka iskaffesörjan på juicestället, men den var så äcklig så den blir diskvalificerad på grund av äcklighet. Och sen var det en på caféet där ni två busade så mycket att jag inte märkte att jag drack upp kaffet, så då räknas inte den heller. Där hör du!

Temadag: Fikamaraton

Med lite otur och lite bristande rutin, och första dagens fikamaraton stannade på lätt ynkliga två kaffe och en lunch. Först skulle jag invänta en hantverkare, som en timme efter avtalad tid meddelade att han ämnar anlända om fredag istället. Hmpf.

Sen åkte jag till det som jag redan från början bestämt skulle bli första anhalt, mitt första stamhak i Hamburg. Inte tusan kom jag ihåg att de har stängt måndagar, förrän jag klev av bussen. Orutinerat, som sagt.

20140602-223605-81365349.jpg

Därmed hade klockan hunnit bli närmare elva innan jag lyckats installera mig på något café och få tag på en kaffe – tidplanen var ohjälpligt rubbad! Men jag fick mitt kaffe till slut, på ett café jag aldrig direkt varit stammis på, men som ligger i närheten av andra grejer, så ibland får det bli där ändå. Ägarinnan har en hund som brukar sitta sött i dörren och stillsamt vänta på sin polare – och när polaren väl anländer går det allt annat än stillsamt till. Helt okej på tyska caféer. (Stökiga barn, däremot… Huvva!)

20140602-223605-81365954.jpg
Och sen var det ju faktiskt dags för lunch, och nu var jag i närheten av mitt kära gym – som jag dock inte sett insidan av på mången god dag – och lunchrestaurangen mittemot, som serverar stans bästa antipastisallader. Som den här, till exempel. Med bröd och grön aioli till… Ah. To die for.

Jag kunde ha tagit en espresso på maten här också, men det gjorde jag faktiskt aldrig.

20140602-223607-81367478.jpg
Och nu hade solen börjat värma på, så eftermiddagskaffet intogs – väl kylt och med is. Lite blaskigt, måste jag säga, men helt okej. Det här är dock ett av mina favoritcaféer i stan, Elbgold. Normalt sett dricker jag där en söt dubbel cortado, som verkligen inte är blaskig någonstans – men idag fick det bli såhär. (Cortadon har jag för övrigt visat i avritad form vid några tillfällen. Idag gjordes dock inga teckningar.)

Utvärdering? Vet ni, jag tyckte det var lite jobbigt att flänga runt och hetsfika så. Lite kul, visst, men jag vet inte om jag ska fortsätta med att göra det till ett självändamål att hinna fika på så många ställen som möjligt, faktiskt. Åtminstone inte imorgon. Imorgon ska det bli regn, så imorgon funderar jag rent av på att… stanna hemma! *gasp*

En ny besatthet

Om någon till äventyrs undrar så jorå, jag somnade till slut. Runt halvfyrasnåret sisådär. Då hade jag åtminstone haft sinnesnärvaro nog att inse att stiga upp klockan 05:50 för att hinna träna skulle jag få göra någon annan morgon, men jag var inte överdrivet käck när jag fick slita mig ur sängen klockan 07 för att hinna med den sedvanliga morgonrusningen. Tre timmars sömn. I’m too old for this shit.

Fast jag måste ändå säga att jag funkat överraskande bra idag. Jag vet inte om det berodde på den här ljuvligheten som jag åkte och köpte mig när barnen var tryggt installerade på skola/dagis:

Men jag vågar påstå att den gjorde tillvaron högst njutbar för en stund, trots sömnbristen. För den obevandrade kan jag meddela att det här är en Cortado Leche y Leche, alltså en espresso (eller ja, en dubbel espresso om man ska vara petnoga) med ångskummad mjölk – OCH kondenserad mjölk. Ni vet sån där söt tjock mjölk som man tagit bort det mesta vattnet ur, och mestadels använder att baka kolakletiga tårtor och annat med.

Himmelsk. Himm-elsk. Jag kände direkt hur en ny besatthet föddes, och jag lovade mig själv att sluta dränka mitt kaffe i mjölk, så som jag slentrianmässigt gjort de senaste åren. Detta skall hädanefter blifva min musik!

Imorgon ska jag gå på fotopromenad med en god vän. Som av en händelse, ska vi mötas upp just på det där caféet där jag köpte dagens cortado…! Det kan hända att det får bli en favorit i repris redan då. Kanske kan jag rent av låta besattheten smittas vidare, vi får väl se!

Och vi får väl också se om det blir några bilder att dela efter morgondagens promenad. Det är lite dåligt med Hamburgerfoton i bloggen – mer kaffefoton, snarare. (Men kaffe är ju så vackert, eller hur?!)

Fast det vore ju trevligt om jag fick sova några fler timmar i natt, förstås…

When all else fails…

…då heter räddningen ”kvadrupelcappuccino”. Min egen uppfinning faktiskt – i all enkelhet. Två dubbla espresso + ca en dl skummad mjölk. Da shit.

Just sayin’.