Om någon till äventyrs undrar så jorå, jag somnade till slut. Runt halvfyrasnåret sisådär. Då hade jag åtminstone haft sinnesnärvaro nog att inse att stiga upp klockan 05:50 för att hinna träna skulle jag få göra någon annan morgon, men jag var inte överdrivet käck när jag fick slita mig ur sängen klockan 07 för att hinna med den sedvanliga morgonrusningen. Tre timmars sömn. I’m too old for this shit.

Fast jag måste ändå säga att jag funkat överraskande bra idag. Jag vet inte om det berodde på den här ljuvligheten som jag åkte och köpte mig när barnen var tryggt installerade på skola/dagis:

Men jag vågar påstå att den gjorde tillvaron högst njutbar för en stund, trots sömnbristen. För den obevandrade kan jag meddela att det här är en Cortado Leche y Leche, alltså en espresso (eller ja, en dubbel espresso om man ska vara petnoga) med ångskummad mjölk – OCH kondenserad mjölk. Ni vet sån där söt tjock mjölk som man tagit bort det mesta vattnet ur, och mestadels använder att baka kolakletiga tårtor och annat med.

Himmelsk. Himm-elsk. Jag kände direkt hur en ny besatthet föddes, och jag lovade mig själv att sluta dränka mitt kaffe i mjölk, så som jag slentrianmässigt gjort de senaste åren. Detta skall hädanefter blifva min musik!

Imorgon ska jag gå på fotopromenad med en god vän. Som av en händelse, ska vi mötas upp just på det där caféet där jag köpte dagens cortado…! Det kan hända att det får bli en favorit i repris redan då. Kanske kan jag rent av låta besattheten smittas vidare, vi får väl se!

Och vi får väl också se om det blir några bilder att dela efter morgondagens promenad. Det är lite dåligt med Hamburgerfoton i bloggen – mer kaffefoton, snarare. (Men kaffe är ju så vackert, eller hur?!)

Fast det vore ju trevligt om jag fick sova några fler timmar i natt, förstås…