När ondskans frö slår rot

Diskussionerna på twitter och andra av nätets alla pratplattformar rullar vidare idag. Jag kan inte låta bli att tycka att det är bra att dessa plattformar finns, dels för att det blir ett nätverk som hinner fånga upp mer information på kortare tid än jag själv skulle kunna, dels just för att de är ”pratplattformar”.

Det är, förstås, på gott och ont. I ett öppet flöde av röster dyker det upp både röster som klingar klokt i din värld – och röster som skär sig genom allt du tror på och står för. Att börja kasta partipolitiska pajer kring det som hänt i Oslo och på Utøya är för mig att kasta smuts på det som hände. Att försöka ta in och förstå, hitta visioner och möjliga vägar till en värld där sånt här inte skulle behöva hända – är ett sätt att visa respekt för de människor som mist sina liv eller ”bara” sin trygghet i det som hänt.

Så – jag välkomnar samtalen och diskussionerna, även om jag då och då önskar att folk kunde låta takhöjden vara något högre…

Det som jag själv återkommer till, gång på gång på gång, är detta med att gärningsmannen ägnade minst en timme åt att metodiskt finkamma ön i jakt på så många offer som möjligt. Minst en timme – utan att något samvete, en skugga av tvivel eller tvekan kom över honom, medan han sköt och dödade flyende och skräckslagna barn och ungdomar.

”Man ska inte demonisera” säger några, och jag både förstår vad de menar och håller med i princip. Men det är nog så lätt. Som människa är det svårt att känna igen något av sig själv i kallblodigheten. Jag kan inte ens föreställa mig en politisk övertygelse som skulle kunna rättfärdiga mord överhuvudtaget, och mord på barn i synnerhet.

Jag tänker ibland på Adolf Hitler, det har jag redan berättat. Jag bor i Tyskland, och kan knappt gå ut utan att påminnas om det ofattbara som hände här för bara några få årtionden sedan. Jag brukar tänka mig en ”baby-Adolf” med knubbiga ben och runda kinder och påminna mig om att även han, den mänskliga ondskans kanske starkaste symbol, började så en gång – precis som alla andra. Någonstans längs vägen gick något väldigt, väldigt fel.

Just nu diskuteras mördarens politiska åsikter och utspel på diverse högerextremistiska och främlingsfientliga nätforum mycket ingående på twitter. Det var den vägen jag fann den här DN-artikeln, som jag raskt twittrade vidare med kommentaren ”Tänkvärt”. Senare fick jag en lite småsyrlig kommentar om det där, och förstod att den som skrivit den ursprungliga tweeten nog tyckt att den var uppenbart ironisk. Den ironin gick dock mig förbi – för jag tycker att det är en tänkvärd artikel.

Den är tänkvärd just för att den pekar på att det inte nödvändigtvis är politiken som är utgångspunkten, utan att gärningsmannen hade en personlig benägenhet, kanske rent av så starkt som ett behov, att betrakta världen på ett visst sätt. Hans världsbild färgades av utanförskap och en känsla av att vara hotad. Den känslan drev honom att söka sig till högerradikala grupper och miljöer, utveckla sina åsikter, driva diskussioner. Och i nästa steg har något hänt som sått ett frö, en fix idé som slutgiltigen puffade honom ”över kanten”.

Det är inte en faktor som skapar en massmördare, utan många faktorer som samverkar. Fröet till ondska bär vi alla inom oss – men vi bär ju också, i lika hög grad, ett gott frö. 

Jag vet faktiskt inte om jag tror att det är i partipolitiken vi ska söka svaren. Jag tror nog att det i lika hög grad är i ”mellanmänskligheten”, i vårt sätt att leva tillsammans, skapa samhälle, bygga kultur, vår förmåga att se och inkludera varandra. För det är därifrån partipolitiken kommer, det är där den har sina rötter.

***

Bilden är tagen av den danska konstnärinnan Nina Maria Kleivan och föreställer hennes egen dotter, utklädd till Hitler. Hon har även gjort bilder av dottern som Stalin och Saddam Hussein, för att illustrera att potentialen för, eller fröet till, ondska bor i oss alla. 

6 comments
  1. Han var dock inte ”främlingsfientlig” utan islamofobisk och anti-staten. Saker han skrivet (vilket man kan läsa på document.no) handlar om antirasism, Israel, kulturmarxism/PK och dylikt.

    Hans ”politiska program” lyder som följande:
    ”Primærdoktriner:

    Kritisk til multikulturalisme (Anti-kulturmarxistisk)
    Anti-rasistisk
    Pro FrP (kanskje Høyre)
    Pro Israel (+ støtte til Armenia, kristne Koptere/Maronitter/Assyriere, kulturkonservative Indere, støtte til opprettelse av en kristen stat Biafra, Sør Nigeria og støtte til opprettelsen av en kristen stat i Sudan, støtte til Russlands/Thailands/Filipinenes/Kinas + kamp mot Jihad)
    Anti-FN
    Anti-EU
    Kritisk til kulturmarxistiske medier (alle)
    Pro fri marked
    Pro kristelig”

    Annat han skriver:
    ”Ideologien multikulturalisme (kulturell marxisme) er en anti-Europeisk hatideologi som har som formål å ødelegge Europeisk kultur, identitet og kristendom forøvrig. Jeg sidestiller dermed multikulturalisme med de andre hatideologiene: nazisme (anti-jødisk), kommunisme (anti-individualisme) og Islam (anti-kafr).”

    ”For meg blir det svært hyklersk å behandle Muslimer, Nazister og Marxister forskjellig. De er alle tilhengere av hat-ideologier.”

    Det är en tämligen sjuk människa vi har att göra med. Han ser sig inte som hatisk. Han ser muslimer, politiskt korrekta(det han kallar kulturmarxister), kommunister, nazister(vilket kanske stämmer) som hatiska. Dvs nästan alla som inte har samma åskådning som han själv..

    1. Ska jag vara ärlig tycker jag att det han skrivit ter sig oerhört förvirrat i sig – hur man kan vara antirasist och samtidigt islamofob, till exempel. Jag ser den teoretiska skillnaden, men inte den ”praktiska”. Och på samma sätt, som du också skriver – hur kan man beskylla andra för att ha ”hat-ideologi”, och sedan gå och mörda 92 människor, varav de allra flesta ”för hand” eller hur man ska säga.

      I ärlighetens namn var det den där förvirringen som gjorde att jag inte gick in på exakt vilken åskådning han egentligen har. Och som sagt, det ska mer till än en ideologi si-eller-så för att en människa ska göra det han nu har gjort.

  2. ”hur man kan vara antirasist och samtidigt islamofob”
    Därför att Islam är en religion. Man kan vara anti en religion, eller anti alla religioner utan att vara rasist. Det är synd att det blandas ihop så mycket nu för tiden. Han verkar sen i mycket se det som en religiös kamp mot Islam…

    Hans manifest är ännu galnare och handlar ännu mer om kamp mot Islam, nazism och kulturmarxister.

    ”Our primary objective is to develop PCCTS, Knights Templar into becoming the foremost conservative revolutionary movement in Western Europe the next few decades. This in relation to developing a new type of European nationalism referred to as Crusader Nationalism. This new political denomination of nationalism will become the foremost counterweight to National Socialism and other cultural conservative political denominations, on the cultural right wing.”

    ”I don’t support the deportation of non-Muslims from Europe as long as they are fully assimilated … We have cultures that we’d like to preserve”

    ”The European Jewish, Buddhist and Hindu community has a right but also a duty to join in the fight against the Islamisation of Europe. I welcome and encourage all non-Muslim minorities to join us in this fight.”

    Visst har du rätt dock, det skall till mer än bara ideologi.. Det är en galen person i grunden det här.

    1. Det var det jag menade när jag skrev att jag förstår den teoretiska skillnaden mellan en religion och att ogilla människor från andra länder/kulturer. Men samtidigt är det ju inte religionen i sig som islamofober är rädda för, utan människorna som utövar den – och då blir gränsdragningen genast lite luddigare.

      Men som sagt – jag tycker att det är svårbegripligt, det han skriver, så jag ska verkligen inte gå in i och diskutera de politiska gränsdragningarna i hans manifest (som jag för övrigt inte läst alls). Det jag ville reflektera över var detta med att det måste mer till än politik/ideologi. Och personligen tror jag att ”det andra” kommer först.

  3. Jag förstår inte heller ironin (om där finns någon) med artikeln du länkat till – den är tänkvärd. Dagens signerade ledare av Hédi Fried i DN (jag hittar den inte på nätet tyvärr) var väldigt bra. Skönt med någon utan tydlig partipolitisk agenda som uttrycker sig.

    1. Äsch – jag hittade inte heller den, fast jag gärna skulle ha läst den…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.