Om Spotifys påstådda självmordsförsök

Nackdelen med twitter är att det är svårt att redogöra för sina åsikter i 140-tecken korta oneliners. För att skriva en längre redogörelse behöver man en blogg. Därför kommer här nu den här bloggens första (och förmodligen sista) inlägg om Spotify och upphovsrätt.

Det handlar om att Spotify i veckan gick ut med att man nu begränsar gratisversionen av sin tjänst. För mig är detta helt okontroversiellt – jag betalar redan 99 kronor i månaden för Spotify och tycker att det är en både fantastisk och prisvärd tjänst. Jag hittar i princip all musik jag letar efter (visst, jag vet att inte ALLT finns med – men fullt tillräckligt för mig) och jag slipper organisera ett eget musikbibliotek.

Jag ”har” allt, men jag behöver inte äga det.

Igår kväll dök det upp en tweet i mitt flöde som länkade till den här artikeln av Anna Troberg. Jag svarade på twitter ungefär att oj, här var det blandat av både äpplen och päron och falukorvar – för det var så jag reagerade när jag läste. Det är agiterat och politiserat om individers dyrbart investerade tid i musiklyssning – fast det bara handlar om ett företag som ändrar affärsstrategi.

Och så fick jag till svar från den som länkat till artikeln:

Oj. Vi har olika uppfattning om upphovsrättsfrågor.

Jag har lagt mig till med ovanan att snabbkolla mejl och twitter redan i sängen medan jag mornar till mig (stressforskarna drar häftigt efter andan), och var väl inte alldeles klarvaken när jag läste det där. Men nu har jag funderat på saken i åtminstone tio minuter och kommit fram till att jag nog inte har någon uppfattning alls i upphovsrättsfrågor. Min utgångspunkt är rent ekonomisk.

Om man gör ett jobb, som andra (dvs den så kallade marknaden) uppskattar – då ska man ha betalt. Jag skulle starkt ogilla att sitta en månad på mitt jobb och sen inte få någon lön den 25:e. Jag misstänker att det gäller även om man skriver/framför musik, eller utvecklar en mjukvara som gör det möjligt för folk att få fri tillgång till mer musik än de någonsin skulle kunna köpa på skiva.

Det ligger inget politiskt i det, det är ren företagsekonomi. Var finns incitamentet för musiker att spela musik om de inte får betalt – och var finns incitamentet för Spotify att tillhandahålla en tjänst som inte bär sig? Och omvänt – om du inte tycker att det är värt att betala för, då kanske det inte är så viktigt för dig heller?

Jag ser ingen kontrovers i att produkter/tjänster som inte bär sig försvinner från marknaden. Att gratisversionen av Spotify skulle försvinna (eller åtminstone förändras) insåg jag redan när jag var ny Spotify-användare och körde med gratisversionen – inte en chans att den lilla reklammängden jag fick lyssna på som ”betalning” skulle kunna bära gratisversionens kostnader.

Jag vet också av erfarenhet att man inte kan låta ett fungerande affärsområde bära kostnader för ett icke-fungerande i all evighet – förr eller senare måste man släppa den del av företaget som blöder, och bygga på det som bär. Det har uppenbarligen varit svårt att sälja reklamplats i Spotify (varför det varit svårt kan man ju undra och diskutera, förstås – men det får någon annan göra) – och därmed är den delen av verksamheten inte lönsam.

Troberg skriver i sin artikel att Spotify var unikt genom att man där kunde ”strosa runt obehindrat och hitta nya artister att gilla och stödja på olika vis”. Om det är så man använder tjänsten, för att strosa runt och hitta ny musik, då borde väl 10 timmar och 5 lyssningar/låt räcka, eller? Om man däremot, som jag, använder Spotify som enda musiklyssningsmedium, då är det en helt annan slags användning. Och naturligt att man betalar för den tjänsten. Då handlar det inte längre om att man strosar runt och hittar ”nya artister att stödja på olika vis”. (Jag undrar just hur mycket tid/pengar man ägnar åt detta ”stödja på olika vis” om man ägnar mer än 10 timmar i månaden åt att gratislyssna. Jag lyssnar mer än 10 timmar/månad på Spotify – men hur mycket? Inte så våldsamt, tror jag. Dygnet har ju trots allt bara 24 timmar…)

Jag är glad att tjänsten finns, den skapar såväl ordning som guldkant i min tillvaro – och är väl värd 99 kronor i månaden.

Vad gäller min uppfattning i upphovsrättsfrågan… Jag är gruvligt opåläst om vad Troberg och andra piratpartister egentligen vill – frågan intresserar mig bara inte. Jag vill lyssna på den musik jag har lust med, när jag har lust – och det kan jag, tack vare Spotify. Det gör Spotify till en tjänst värd att betala för, för mig. Och för många andra. Uppenbarligen inte för Anna Troberg – men hon slipper ju. Det är en annan finess med marknadstänket – att man bara köper (och därmed premierar) det man gillar.

Jag vet inte om jag tror på Trobergs domedagsprofetior om Spotify’s nära förestående hädangång, jag tror att vi är rätt många som slutat använda Spotify som en sidotjänst att ”strosa runt och upptäcka nytt” i, och använder Spotify på heltid. Och vem hon syftar på när hon pratar om ”dagens kunder” som är kräsna och inte tycker Spotify håller måttet vet jag inte heller. Inte är det mig i alla fall.

16 comments
  1. […] den upprördhet som utbrutit runtom på nätet över Spotifys tilltag. Det är ett företag, och de har rätt att göra vad de vill. Ingen har ”rätt” att del av deras tjänster, och man röstar […]

  2. Kloka ord som vanligt Jenny. Jag håller med om allt ovan, även om jag fortfarande är ”gratisätare”. Som early adopter har jag kunnat njuta av i princip obegränsad tillgång av musik länge, mycket länge. Det var bara en tidsfråga innan plånboken skulle behöva åka fram och jag är snarare förvånad över att gratis har fungerat så länge som det gjort. Jag menar vi pratar faktiskt år här.

    Jag delar ju din erfarenhet av blödande delar av ett företag så jag kommer gladeligen att pynta in den mycket lilla summa det handlar om för att få tillgång till fler än 10 timmar i månaden. Jag vet inte om jag har missförstått något men det är ju trots allt så att man får 10 timmar fritt om man nu inte vill betala, eller? Det är ju inte så att det över natten klipps à la betala eller vi stänger ner ditt konto.

    Det är som du skriver, konsumerar man en tjänst fullt ut så är det ju inte speciellt konstigt att man faktiskt betalar för den. Inte konstigare än att man får betala för att köpa en låt online och ladda ner eller en CD i en affär.

    För egen del kommer nog betalandet att göra katt jag kommer att använda Spotify ännu mer. Hittils har det bara varit i burken men med betalkonto blir det ju i iPoden med 🙂

    Kram
    H

    1. Heh – du genomskådade vad jag menade med blödande affärsområden…! Och jadå, du har fattat helt rätt – förändringen är en begränsning, inte en nedstängning. Man kan fortfarande använda Spotify gratis – 10 timmar/månad. Som jag räknar räcker det gott och väl för att surfa runt efter nya favoritartister – vilket är ETT sätt att använda Spotify. Att använda tjänsten för all musiklyssning, som jag gör, är ett ANNAT sätt att använda den, och då betalar man lite för det.

      Det är inte så värst annorlunda än att man väljer bredbandsavtal utifrån vilka behov man har.

      (Och du – Spotify on the go är busbra. Det tar en stund att offline-ifiera sina spellistor, men sen finns de ju där. Varhelst man råkar befinna sig! Rekommenderas varmt!)

  3. Eftersom det är mig du refererar till och du vet att jag läser din blogg så ska jag svara här, även om jag förstår att du förmodligen inte är så intresserad av vad jag menade. Jag har iofs redan bloggat många gånger om mina tankar om upphovsrätt, fildelning, yttrandefrihet i min blogg (som jag vet att du läser) osv så du vet min ståndpunkt. Betydligt mer i detalj än en retweet av en artikel.

    Jag länkade till Anna Troberg och skrev ”intressant artikel”. Med det menade jag inte ens att jag håller med Anna Troberg i allt hon skriver, bara att det var just det jag skrev – en intressant synvinkel på Spotify-debatten som inte kommit upp på alla 140-teckens tweets där folk antingen är sura på Spotify eller kommer med nån lam kommentar om att andra är ”snåla” och att man kan lägga ”två öl” på att betala för Spotify. Jag tycker att det är en ganska fånig nivå på debatten. Anna Troberg var den första jag läste som satte saker i ett sammanhang. Men att jag länkade till den var för att den var läsvärd, och min formulering valde jag just för att artikeln ändå inte är den allmänna uppfattningen och kontroversiell för vissa. Så har vi klargjort det. Jag reagerade på din kommentar däremot. Som jag tyckte var lite dryg. Det får man förstås vara, särskilt om man inte håller med.

    Och självklart utgick jag ifrån att du tyckte nåt om upphovsrättsfrågan eftersom det är den artikeln handlar om och Anna Troberg diskuterar Spotify ur den synvinkeln som partiledare i Piratpartiet. My Wrong. Man behöver inte vara insatt i vad Piratpartiet tycker för att diskutera upphovsrätt, fildelning osv, men det är väl en fördel om man inte framhåller det som en särskild poäng just när man diskuterar Anna Trobergs åsikter. Tycker jag.

    Jag betalar sen länge för Spotify. Jag tycker inte att 99 spänn är dyrt för den tjänsten. Om det nu är intressant för att jag ska ha nån åsikt. Men det kanske blir mer komplicerat om jag både tycker att man kan betala för Spotify och tycker att de hanterat sina gratiskunder dåligt och samtidigt inte alls anser att det handlar om det du hävdar – företagsekonomi.

    Jag är av åsikten att beslutet Spotify tar just nu beror på deras USA-lansering och skivbolagens krav i anslutning till detta. Som du kanske vet är gratistjänsten reklamfinansierad, så att de inte drar in pengar på den är förstås inte sant. Det är precis som att du inte betalar nåt för att se på reklamfinansierade tv-kanaler. Du betalar genom att få stå ut med reklam. Min åsikt (vilken jag inte är ensam om) är att de främst ändrat tjänsten just för att gå den amerikanska skivbolagsbranschen till mötes, inte för att det inte lönar sig ekonomiskt (Spotify har så vitt jag förstår inte alls några ekonomiska problem och ”blöder” inte). Så om vi snackar om äpplen, päron och falukorv så finns det en del invändningar från mitt håll också…

    Det är också, enligt mig och många som reagerat på Spotifys agerande, lite fult att på en månad helt ändra villkoren för de som anslutit sig till en tjänst som de fått info om var gratis (jämför med om Facebook eller Twitter plötsligt skulle ändra villkoren och göra tjänsterna till betaltjänst). Många har givetvis investerat tid och engagemang i att bygga upp ett playlists, kopplat kontot till Facebook. Tid är också pengar.
    Jag tycker dessutom att 10 h musik i månaden och att totalt få spela en låt 5 gånger + få reklam med täta mellanrum är en dålig deal. Spotify i övrigt är en bra deal, och det tycker ju många eftersom det är så många användare idag. Jag tvivlar på att Spotify kommer att gå i graven, däremot kommer förstås konkurrenterna att vädra morgonluft. Och det är väl bra ur marknadsekonomisk synvinkel (jag är ju inte så intresserad av pengar eller vad folk tycker om pengar) eftersom det då kanske hindrar Spotify från att göra det som jag gissar är nästa steg – höja priset för tjänsten. Men ”dagens

    Sen tycker jag att det är sjukt drygt att säga ”jaha, men de är ett företag, de gör som de vill”. Med den logiken kan man aldrig klaga på några villkor som konsument eller kund. Man skulle inte kunna tycka eller tänka nåt om Google började ta betalt för sina sökningar. ”Men Google är ju ett företag, de gör som de vill. Va är det inte värt 99 spänn i månaden för att få söka fritt bland all info på hela nätet? Det tycker jag, så då måste alla andra tycka det också. Jaja, bara för att det var gratis när du började använda Google behöver det minsann inte vara det alltid. Ok, men om man nu bara ska använda Google som en tjänst för att ta reda på LITE information så räcker det väl med 5 sökningar på varje ord, ever och x timmar räcker ju bra i månaden. Vill man ha mer info kan man betala för det”.

    För mig handlar Spotify-frågan om politik, t ex skivbolagsbranschens inflytande, inte om mina eller andras 99 kronor och om hur man behandlar sina kunder. Men är man helt ointresserad av de frågorna förstår jag att man inte ser det så. Men var snäll och gör inte motståndarsidans argument som nån skitenkel och barnslig ”vill inte betala”-grej och Anna Trobergs artikel till ”ojoj, här blandar man minsann äpplen och päron” och ”jag kan minsann saker om företagsekonomi”. Det tycker jag är trist. Men vi ser olika på denna fråga, och jag ville bara klargöra för dig (och dina läsare) att det inte alls är självklart att den här frågan är så simpel och himla med ögonen åt alla som är för puckade för att förstå ekonomi. Trist, tycker jag.

    1. Mia – ja, det är klart att jag skrev inlägget med dig i åtanke, men tanken var ju att det här var den nyanserade utvecklingen som skulle fördjupa vad jag menade med min ”dryga” tweet i gårkväll.

      Jag tyckte inte att artikeln var särskilt bra, jag tycker inte att frågan är av intresse och jag tyckte inte att Trobergs resonemang var något annat än en sammanblandning av äpplen och päron (och annat) – och ÄVEN om Anna Troberg nu råkar vara partiledare, så har jag fortfarande rätt att uttrycka min åsikt.

      Jag kunde säkert ha gjort det mer nyanserat än jag nu gjorde, men… Ärligt talat – var det SÅ förfärligt hemskt egentligen? Jag tycker Twitter genomhaglas av betydligt värre saker dagligen och stundligen.

      Jag har inte himlat med ögonen åt någon – höjt ögonbrynen, däremot. Och det gör jag fortfarande.

      1. Du framför din åsikt, jag min. Jag ser inget konstigt med det. Om du adresserar mig (iaf delvis) och har en åsikt jag inte alls delar kanske det inte är en jättestor överraskning att jag bemöter det du skriver? Sån är jag. Sorry.

        Jag ser på ditt svar att du inte är så väldans intresserad av nån mer diskussion i själva sakfrågan. Du ville bara förklara din åsikt, men när nån annan (som inte håller med) vill bemöta så är frågan inte intressant. Ok? Visst, jag respekterar det. Jag blir bara lite ställd.

        Jag har inte givit uttryck för att du skrivit nåt ”SÅ hemskt” eller att du inte får/bör/ska kommentera Anna Trobergs artikel för att hon är partiledare (eller av nån annan anledning heller för all del).

        Jag skrev att jag reagerade på att jag tyckte din kommentar var ”lite dryg”. Det tycker jag fortfarande. 😀 Dryg – ja. Rolig – ja. Hemsk – nej. Värre än nåt annat på Twitter – Knappast. Men du skrev den ju med @ till mig så kanske är det iaf lite relevant vad jag tycker om den? Men om du på allvar tog illa upp över att jag kallade ”Oj, här var det äpplen och päron och falukorvar i en salig blandning” för ”en lite dryg kommentar” så ber jag förstås om ursäkt. Om du vill kan jag förklara mer detaljerat hur jag menar och varför jag tolkade den så.

        Du poängterade direkt att du inte är intresserad av upphovsrättsfrågan (eller iaf inte Piratpartiets åsikter om den). Jag påpekade att eftersom Anna Trobergs artikel i ämnet till stor del baseras på just hennes roll som partiledare för ett parti som driver den frågan kanske det kan vara en intressant aspekt. Precis som det vore om en moderat skrivit om skatter eller en miljöpartist om utsläppsrätter. Men om du vill ta det som att jag tycker att du (eller nån annan) inte ”får” ha nån åsikt för att hon är just partiledare så är det ju trist. Det låter ju faktiskt som om jag skulle ha kommit med en väldigt dryg kommentar där. Se där, så lätt det är att tolka nåt på det sättet…(jag tror till och med nån skulle kunna tolka även det här sista som lite drygt. Eller som humor. Det beror på perspektiv)

        Well, jag avhåller mig från ansiktsövningar för min del. Och förmodligen även framöver från att kommentera här. Jag kan nämligen inte lova att jag alltid håller med dig, och det är tydligen ingen bra deal. Read only funkar för mig. Jag har en egen blogg där jag kan orera. Du vet var den bor. Om du vill kommentera, drygt eller odrygt, alltså. Håller jag inte med säger jag bara emot tills motpaten tröttnar. Vi är alla olika. Det finns en viss charm med det också. Kan jag tycka. I min blogg.

        (Det där var inte ett dugg drygt menat, men läsaren har som bekant alltid tolkningsföreträde)

        1. Mia: Din kommentar på Twitter om att jag skulle ”läxa upp” Piratpartiets partiledare angav tonen och hade inte särskilt mycket med sakfrågan att göra. Jag har lite svårt att ta dina argument på allvar, efter den kommentaren.

  4. Spotify är en tjänst som står och faller med sina användare. Ju fler som använder tjänsten desto mer attraktiv blir den för alla, då man kan dela listor och låtar och se vem som lyssnar på vad. Gratisanvändare behövs, men jag tycker inte att 10 timmar är för lite på något sätt. Däremot känns begränsningen med 5 lyssningar onödig, för så länge man har sin kvot borde det inte spela någon roll om man fyller den med samma låt på repeat.

    Vad man bör ha i åtanke är att Spotify inte kan existera långsiktigt utan en USA-lansering. Spotifys konkurrenter har nu fått in en fot i USA (t.ex. Rdio), och gör man sig ett namn på den marknaden sprids man sen till resten av världen. Spotify har länge varit eftertraktat i USA, men ingen lansering har kunnat ske trots rykten som florerat i flera år nu. Så Spotify måste göra något för att få till ett avtal med skivbolagen i USA. Om det här är allt de behöver offra, så tycker jag att det låter som en rimlig deal. Sen kan man tycka att det är fel att teknik och trender sprids i den ordningne, men så är det. Hamnar man i efterkälken förlorar man även sina betalande kunder.

    Frågan man bör ställa sig är således: vill jag ha en gratistjänst under ytterligare en kort tid, eller vill jag ha en långsiktig tjänst med nästan all världens musik för en liten slant? Man måste välja, man kan inte äta kakan och ha den kvar.

    1. Låter rimligt, tycker jag. Att Spotify utsätts för konkurrens är både sunt och nödvändigt.

  5. Jag gillar verkligen meningen ”Jag ’har’ allt, men jag behöver inte äga det.” Frihet i ett nötskal!

    Och först när jag ingår avtal om något jag betalar för, så tycker jag att jag har rätt att ställa krav på att få veta vad som ska ingå och för vilken tid detta ingår. Utan att ha läst orginalartikeln du länkar till, så ville jag bara säga att jag håller med om det du skriver i Spotify-frågan. Kram! /L

    1. Så du skulle inte ha nån synpunkt på om en gratistjänst som du registrerat konto på plötsligt skulle börja ta betalt? Vet ej om du har G-mail, facebook, Twitter osv. Om du säger att du inte skulle tycka nåt om det kanske du inte skulle det, men du kan heller alltså inte förstå varför andra användare skulle reagera, tycka nåt eller ha funderingar kring det? *bara nyfiken*

      1. Nu tycker jag att du blandar ihop äpplen och päron. Musik har ”alltid” kostat pengar – nu finns det teknik som gör att man KAN tanka ner den gratis, då blir gratis plötsligt norm, bara för att det är tekniskt möjligt.

        Mejl kan jag inte påminna mig att jag någonsin betalat för – det är inte heller en tjänst som berör något upphovsrättsligt skyddat material. Samma sak gäller Facebook och Twitter. Teoretiskt skulle man givetvis kunna tänka sig att sådana tjänster lanserats som betaltjänster – men då skulle de knappast ha blivit vad de är idag.

      2. Jag har betalat för mejl i forntiden, och jag skulle nog inte bli jätteförvånad om fler delar i gmail, facebook eller ett flitigt användande av twitter skulle börja kosta pengar. För vissa tjänster skulle jag säkert minska användandet, för andra skulle jag kanske skaffa premiumkonto (som flickr, som jag tycker är värt det). Den tid jag investerar i dessa tjänster är på mitt eget ansvar, medan de finns. Tycker samtidigt att andra får tycka eller fundera kring vad de vill och att alla har rätt till sin åsikt.

        Meningen ”jag har allt men behöver inte äga det” gillar jag därför att den går utöver de gränser vi nutidsmänniskor så lätt sätter upp för oss själva genom att begränsa oss till att se ägandet och det ekonomiska värdet som viktigast. Det är så mycket vi har utan att äga eller betala för det, men det är flyktigt, och måste också få vara det. Diskussioner, kommunikation, möten, lust, kärlek, inspiration … till exempel.

  6. Reviderar sista skrivna punkten av mig själv. Menar ”ingår avtal om något som kräver en motprestation av mig”, inte ”betalar för”. Det finns många motprestationer jag kan ta mer allvarligt på än pengar.

    1. Så sant. Och ja – friheten är faktiskt det jag uppskattar med Spotify. De har allt, jag slipper välja – och dessutom slipper jag städa, bara en sån sak…! 🙂

  7. Jag har så himla dubbla tankar angående Spotify. Jag betalar sedan något år fast jag bara lyssnar när jag vill hitta något nytt (och på senare tid, när jag tränar), då de inte HAR en hel del musik som är ett måste för mina playlists. Så jag använder itunes och ipod 75% av tiden, men har ändå Premium för att jag inte pallar reklam den lilla tiden jag faktiskt lägger på Spotify.

    Min syn på piratande osv förändrades ganska mycket då jag ramlade in i en diskussion om att rippa böcker, vilket fick mig att säga !!!!! Och sen undrade jag varför jag tycker det är okej att ladda ner musik och TV, men inte böcker? Var ligger skillnaden liksom?

    Sedan dess har jag funderat massor på just det här och tycker att, jo, det är bra med gratis Spotify om det får folk att fildela mindre. Men en har jag hört att Spotify i princip ger artister så lite för varje lyssnat låt att det är fånigt, och om de på detta vis kan ge lite mer… Då är det helt okej.

    Och ärligt talat, man kan prata i all evighet om att man inte vill stödja stora onda skivbolag, men inte fan är det de som känner av minskad försäljning. Det är artisterna, som antagligen får svårare att få ett till kontrakt, vilket leder till att de inte kan göra musik vilket vi gnäller över sen när de lägger ner. (Tror jag. Det är så det fungerar i bokbranschen iallafall.)

    Jag tänker inte komma och säga att jag är bäst vad gäller det här, enda anledningen till att jag har Premium är att jag blir galen på reklam och really, det händer definitivt att jag laddar ner saker, men man måste sätta saker i perspektiv. Faktiskt.

    Som någon sa på Twitter: 1997 = 179 kr för en skiva är dyrt, 20111 = 99 kr för ALL MUSIK I VÄRLDEN (eller ja, i princip) är dyrt.

    Något i den stilen var det iallafall. Ville egentligen bara säga att ja, folk kanske rasar och det känns som att folk kommer sluta använda Spotify nu och återgå till fildelning, men ärligt talat, säger det inte mer om oss och den Vi Ska Ha Allt-mentalitet som finns nuförtiden än Spotify i sig självt?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.