Mello goes Malmeööuuh!

Det blir en kort-kort schlagerutvärdering idag – egentligen har jag fullt upp med packning och jäkt intill vansinnets rand:

1) Jag missade första låten i förhandsvisningen, vilket var synd. Melody Club kommer nämligen från Växjö, och har tagit sitt namn från ”klubben” (ha!) där jag gick på mitt första studentståhej sedan jag flyttat dit för att lära mig klokskap och vuxendom vid universitetet. Nåväl – jag får nöja mig med att höra dem på lördag.

2) Julia Alvgard – Det här är tydligen en sån där webbjokerlåt, som folk har fått rösta fram på webben. Och den lät inte alls så dum, måste jag säga. Jag hann inte få några knottror eller uttalat illamående på hela 60-sekundersklippet – klart lovande!

3) Lasse Stefanz – Herregud. Finns sån här musik fortfarande? Varför har den inte självdött, begett sig till platsen dit fossilerad musik går för att stillsamt självdö? Fast jag antar att den mer relevanta frågan är: Lever den här musikens publik fortfarande? Har de tillgång till telefoner?

4) Linda Pritchard – Oj, det här lät ju ganska bra… för att vara 60 sekunder från en tidig kamerarepetition. Jag gnuggar öronen, kan man få hörselhallucinationer? 2 minuter efter att klippet är slut har jag glömt låten – det är förstås lite oroväckande, men kan bero på att man inte får någon helhetskänsla för låten.

5) Anders Fernette – Alltså, vad är tricket med blink och blipp och fucking luftakrobatik – är det för att man ska glömma bort att det är en sång man ska lyssna på? Inte vet jag – men den här låten gick mig förbi utan att lämna några bestående minnen efter sig.

6) Linda Bengtzing – en typisk Bengtzing-sladänga, som lär få Globen att dunka vad det lider också. Fast jag kan inte annat än konstatera att hon är den svagaste av de kvinnliga solosångerskorna i startfältet (hittills iaf). Det är upptempo och lite kul – fast ingen musikalisk skönsång, direkt.

7) Nicke Borg – Jag är förvisso för ett blandat utbud i festivalen, men den här mannen och hans låt känns verkligen… otroligt malplacerad. Jag stirrar på hans tatueringar, undrar vem han är och vem hans publik är, om de tittar på melodifestivalen (och ringer och röstar). Låten går mig tämligen spårlöst förbi, lämnar efter sig möjligen en drös frågetecken.

8 ) Love generation – Hygglig discolåt, sången skär sig lite här och var, men det kanske ordnar sig tills på lördag. Jag kan tycka att den känns lite opersonlig, men så är jag ju också så uråldrig att det växer mossa på mig…

Prognos: Jag VILL skicka Julia Alvgard direkt till Globen, men misstänker att det blir Linda och Linda som kniper de biljetterna. Däremot kan man väl hoppas att Julia gör Love Generation sällskap till Sundsvall nästa vecka åtminstone.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *