Recension: Den gula väskan av Lygia Bojunga Nunes

Det är ingen ordning på mitt läsande nuförtiden. Det är kursböcker, kursböcker, kursböcker – och även om jag i de flesta fall finner kurslitteraturen intressant på ett eller annat plan, så känner jag mig trotsigt och upproriskt trött på att läsa böcker från en lista…! Så – idag började jag åtminstone lyssna på Tomas Bolmes uppläsning av Mästaren & Margarita – som jag tjatat om i årtionden, men aldrig lyckats ta mig genom. Jag har svårt för gamla ryssar, och detta evinnerligt pratiga som i mitt tycke kännetecknar rysk – och för den delen annan ”östeuropeisk” litteratur. Jag lyckades ta mig genom polacken Tadeusz Konwickis Vargmonstret i somras – men den är närmast att beteckna som en novell, med ryska tegelstensmått mätt…

Med Bolmes benägna bistånd tog jag på en lättjefylld timme – strosande i gångarna på Lidl, för övrigt… Bara en sån sak! – ta mig genom hela det inledande mötet vid Biskopsdammarna, och en god bit in i Pilatus första möte med Jesúa (med reservation för stavningen – den framgår inte riktigt av ljudboksupplagan…). På fredag flyger jag till Sverige – törs man sikta på att ha boken utläst till hemkomsten på söndag kväll?

Jag vet inte om ljudböcker egentligen är min grej, riktigt. Jag gillar ju papperskänsla och sånt där, som sagt. Men för sådana böcker man annars inte skulle orka traggla mig genom. Kanske ger jag mig på Sagan om Ringen härnäst…?

En bok jag inte hade några som helst problem att ta mig genom var däremot den här:

En listbok, förlåt – kursbok. Jag tänker att man aldrig ska döma hunden efter håren – och inte heller the book by its cover, eller för den delen en till synes fantasilös titel. Det här är en av de absolut bästa barnböcker jag läst. Här snackar vi om en författare med hantverksskicklighet, en förmåga att bygga fantasi med både respekt och integritet – för boken är definitivt en fantasi, men inte för en sekund blir den fånig eller nedvärderande mot sina läsare.

Så handlar den om förtryck också, förvisso. Den gestaltar förtryck på ett sätt som barn kan ta till sig – utan att skrämmas sömnlösa och förvirrade, men som ändå griper även en vuxen mage med järnhand och inlevelse. Det är djävulskt skickligt.

Berättelsen – som i princip handlar om en liten flicka och hennes tankar, drömmar och fantasier, vilka hon förvarar i en gul väska – kan läsas på flera plan, och riktar sig säkert till både barnen och den vuxne som läser högt ur den. I det biografiska efterordet står att barnböcker ansågs så oväsentliga att de undgick den sydamerikanska censuren – och därmed kunde Bojunga Nunes servera den här politiskt syrliga karamellen utan repressalier.

Och hon gör det bra.

Det var inte alldeles enkelt att få tag i den här boken – den ligger inte i förlagsrullorna längre. Men om du någon gång snubblar över en chans att få läsa den – försitt inte möjligheten. Ägna en timme åt den här väl berättade skrönan – det tar dig inte längre tid att läsa den, och jag lovar att det är en väl investerad timme!

5 comments
  1. Hej hej,

    Författarinnan har fått ett pris för sitt skrivande, så jag tror att böckerna nytrycktes eller nåt ditåt. En del av dem iaf. Vill jag minnas från det jag läste om priset. Men mitt minne är som ett såll iofs.

    1. Hej! Länge sen – tänkte på dig i helgen, fast sen kom jag inte längre… *ehm*

      Jag tror att författarinnan har fått ganska många priser – både för den här boken och andra. Välförtjänt, säger jag…! 🙂

  2. Det är möjligt, eller kanske t o m troligt. Det här var det svenska barnförfattarpriset jag glömt namnet på. Gaaah, mitt minne är så totalt opålitligt, borde kallas nåt annat än minne. Minus-minne.

    Tänk på mig du, jag tål att tänkas på! 🙂 Och jag finns ett mejl bort, fast lika trött och less som nånsin över neverending inte stories men rådd, nu toppat av bostadsbytarrådd (lite roligare än det andra, faktiskt, fast väldigt socialt och utmattande. Och svårt när minnet sviker…).

    1. Japp, du tål att tänkas på – men så snart livet lugnat sig något (för det gör det förhoppningsvis någon gång… tror jag) ska jag göra mer än så, och skicka det där mejlet. Tills dess ett stycke parentetisk information: Jag har bokat in mig på pärlkurs, det du! 🙂

  3. Chatten brudar 😉 men väldigt bra bok.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.