Varför jag började blogga

(Jag ligger en dag back med WordPress-utmaningarna – och i ärlighetens namn blir jag väl inte superinspirerad av att berätta när, hur och varför jag började blogga heller… Men igår kväll satt jag och fnulade med något som heter Networked blogs, som ska automatposta länkar till mina bloggposter både här och på twitter. Och jag vet ju inte om det funkar förrän jag postar något, alltså måste jag skriva något för att testa…!)

I tidernas gryning när jag började blogga hette det inte ens blogg än. Inte i den världen jag hängde. En dåvarande kollega, nuvarande god vän hade börjat skriva dagbok på Livejournal. Han skrev på engelska och menade att det var ett kul sätt att hålla sina engelskakunskaper levande – och jag som då och då hade engelsktalande kunder på halsen, kunde bara hålla med; det lät onekligen ganska smart. Och så kunde man ju läsa och kommentera andras dagböcker också – och det lät ju lite kul. Tillräckligt kul för att jag åtminstone skulle gå in och regga mig på LiveJournal för att testa.

Och på den vägen är det.

Jag har alltid sagt att detta var 20o1 – men jag måste erkänna att jag farit med osanning där. Jag upptäckte när jag rotade bland mina allra äldsta blogginlägg att de var daterade 2002, inte 2001. Fast det kan också vara så att Livejournal käkar upp inlägg vartefter. Det äldsta jag hittar nu är definitivt inte mitt första – för jag vet att jag började i september, inte i december… Nåväl. Jag känner ingen panik att spara de där texterna – om webbens stora svarta hål skulle sluka dem gör det mig inte så mycket. Jag minns inte vad jag skrev på den tiden, men är ganska säker på att det var mestadels dravel.

Jag minns däremot att jag växlade mellan långrandiga litanior och frekventa one-liners – som att köra blogg och twitter i ett…!

Så – jag började blogga för att en god vän tipsade och det lät kul – och som ett bra sätt att utveckla sin förmåga att uttrycka sig på engelska. Det var oerhört effektivt, måste jag säga. (Jag växlade bloggspråk när jag upptäckte att jag hade lättare att uttrycka komplexa tankar på engelska än på svenska – det kändes lite bakvänt.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.