Behåll dig!

Gårdagens ämne på Postaday2011 (ja, jag fortsätter ligga en dag back… men vem räknar?) var:

If you had a time machine that only let you spend one hour in a different time, what date would you go to?

Inte resa tillbaka (eller framåt, om någon nu skulle vara våghalsig nog för det) för gott utan bara för en enda timme. Jag funderade lite på det – och var först inne på spåret ”nej-jag-vill-inte-ändra-på-något”.

(Dessutom – vi vet ju alla efter Tillbaka till framtiden-filmerna hur det går när folk försöker ändra på det förflutna…!)

I så fall kunde jag ju välja att göra som Miranda, som i sin tidsresa drar till The Globe, London 1599, för att kolla på Shakespeare i realtid. Fast jag skulle nog ändå hålla mig i mitt eget liv, och bege mig till Landskrona Stadsteater 1989 för att se om den där fantastiska föreställningen av Satan anländer till Moskva, som ännu lever i mitt hjärta som mitt livs mest fulländade teaterupplevelse.

Men sen kom jag på… Det finns faktiskt en sak jag skulle vilja få uträttat i det förflutna. Inte ändra på direkt, men… Ett meddelande jag skulle vilja lämna till den jag var för lite drygt 8 år sedan.

Alltså: Jag skulle bege mig till Stockholms innerstad, den 1 november 2002. Tidigt på morgonen, för att slippa kollidera med mig själv. Och på det som ska bli mitt skrivbord skulle jag lämna en liten lapp, en orange post-it med texten:

”Det som du ser och hör är inte alltid vad det synes vara. Och det som sägs är inte sant bara för att det uttalas som om det vore det. Du vet bättre.
Behåll dig.”

När jag själv sätter mig vid skrivbordet några timmar senare och finner den där kryptiska post-it-lappen, skulle uttrycket ”behåll dig” genast avslöja vem som skrivit meddelandet. Det är hämtat ur någon av Hans-Eric Hellbergs ungdomsböcker som jag slukade med iver och god aptit som barn/ung. Jag tycker fortfarande om det.

Det betyder ungefär vad det låter som att det ska betyda: Var rädd om dig. På den orange post-it-lappen skulle det också få en mer bokstavlig betydelse. Var rädd om dig – och var rädd om det som är DU.

Med det lilla ärendet avklarat skulle mitt värv i det förgångna vara fullbordat, så med minst tre kvart till godo skulle jag ha gott om tid att kila ner på ATG:n på hörnan och beställa en cappuccino av killen med glasögonen, som vet preciiis hur jag vill ha mitt kaffe. Kanske lämna in en liten lottorad när jag ändå är där…?