Himmel & Ord

[iframe src=”https://embed.spotify.com/?uri=spotify:track:1ygFujwJOW6w89XYHS3UrG” width=”300″ height=”380″ frameborder=”0″ allowtransparency=”true”]

Jag vet att det är Lucia idag och man ska vara stämningsfull och ha glitter i håret och vara mild och säll till sinnet. Jaja. Snick snack.

Är det januari snart?

*pssshhhhh – tillfällig svacka, återkommer*

Ja, nu är ju inte vintern så där fluffvit och fin längre, även om ett lager finkornig issnö lagt sig över den tidigare halvsmälta sörjan. Den första snön är alltid lite magisk, även för en snöfobiker som mig – men när en ny vinter genomgått sin första slaskväderskris har den liksom förlorat sin oskuldsfulla ungdom. Efter det ser jag bara slaskpotential i alla snöformer, hur fluffiga de än ter sig från början.

Och i år gick det där väldigt fort – alltför fort. Ett par dagars skralt litet vintertäcke, sen kom regnet och skändade vintern till den slabbiga ursäkt som nu syns utanför fönstren. Fast vi njöt i alla fall av de där dagarna det blev. Jag hämtade glada och rödrosiga barn efter skolan, i full färd med att attackmula fritidspedagogstackaren med vad snö de lyckades skrapa upp ur gräset. Solen sken och kylan nöp i kinderna och vintern kändes som en vän, trots allt.

Men hur blir det nu med den vita julen, jag bara undrar…?

[iframe src=”https://embed.spotify.com/?uri=spotify:track:4ZEGvOm5fv2aLXVWqpy0Kt” width=”300″ height=”380″ frameborder=”0″ allowtransparency=”true”]

(Här önskar jag nästan att jag kunde klippa efter första minuten – jag gillar den där lite dissonanta inledande versionen, och den traditionella körversionen som kommer efter känns plötsligt mest… malplacé.)

Nu ska cache-grejen funka igen, så att sidan ska om inte räcersnabbt, så åtminstone lika snabbt som förut. Men bilder får jag fortfarande inte ladda upp, så mitt förberedda fotoinlägg får ni vänta på lite till.

(Hm. Det jobbiga med det är att ni hinner få upp förväntningar om fotografiska tolkningar av tindrande julstämning, vilket… eh, inte direkt är fallet…)

Däremot är glöggen klar, och avsmakas i detta nu. Den blev riktigt fin – om än en smula för söt, tyvärr. Alltid är det nåt. Jag piffade till den lite på slutet genom att tillsätta ett tyskt felköp, som jag köpte i affären i tron att var glöggkryddat te, men som visade sig vara kryddpåsar att göra tyskt glühwein med. Jag tyckte kryddsmaken var lite blek på min glögg, så jag fjuppade i en tepåse (för det ser precis ut som vilken lipton-påse som helst!), när jag nu ändå hade dem hemma.

Och som sagt – det blev riktigt mumsigt, förutom att jag gott kunde tagit en halv deciliter mindre socker. Kanske rent av en hel dl mindre…? Jag hade lite mindre konjak i än vad receptet föreskrev, kanske jag därmed borde ha minskat även på sockermängden… Attans.

Nåja, den är god ändå, duger fint att smutta på till jul!

[iframe src=”https://embed.spotify.com/?uri=spotify:track:20mcBBlbUyil0MBQ6fqd14″ width=”300″ height=”380″ frameborder=”0″ allowtransparency=”true”]

I morse vaknade jag och tänkte ”Oj, mer snö – vad glada ungarna ska bli!” – vi är ju ännu inte utsatta för värre snökaos än att det fortfarande känns lite mysigt med snö. Eller ja, kändes, ska jag väl säga. För en halvtimme senare började – regnet. Det ökända tyska vinterhällregnet, som ännu 12 timmar senare skvalar utanför, och som förvandlat det vita fluffet till gråblöt sörja som ingen människa blir glad åt.

Så just nu önskar jag att det kunde snöa, snöa, snöa lite istället för detta infernaliska regn-regn-regnande, som just sabbade vårt upplägg för vit jul i stan…!