Nu ska cache-grejen funka igen, så att sidan ska om inte räcersnabbt, så åtminstone lika snabbt som förut. Men bilder får jag fortfarande inte ladda upp, så mitt förberedda fotoinlägg får ni vänta på lite till.
(Hm. Det jobbiga med det är att ni hinner få upp förväntningar om fotografiska tolkningar av tindrande julstämning, vilket… eh, inte direkt är fallet…)
Däremot är glöggen klar, och avsmakas i detta nu. Den blev riktigt fin – om än en smula för söt, tyvärr. Alltid är det nåt. Jag piffade till den lite på slutet genom att tillsätta ett tyskt felköp, som jag köpte i affären i tron att var glöggkryddat te, men som visade sig vara kryddpåsar att göra tyskt glühwein med. Jag tyckte kryddsmaken var lite blek på min glögg, så jag fjuppade i en tepåse (för det ser precis ut som vilken lipton-påse som helst!), när jag nu ändå hade dem hemma.
Och som sagt – det blev riktigt mumsigt, förutom att jag gott kunde tagit en halv deciliter mindre socker. Kanske rent av en hel dl mindre…? Jag hade lite mindre konjak i än vad receptet föreskrev, kanske jag därmed borde ha minskat även på sockermängden… Attans.
Nåja, den är god ändå, duger fint att smutta på till jul!
[iframe src=”https://embed.spotify.com/?uri=spotify:track:20mcBBlbUyil0MBQ6fqd14″ width=”300″ height=”380″ frameborder=”0″ allowtransparency=”true”]
I morse vaknade jag och tänkte ”Oj, mer snö – vad glada ungarna ska bli!” – vi är ju ännu inte utsatta för värre snökaos än att det fortfarande känns lite mysigt med snö. Eller ja, kändes, ska jag väl säga. För en halvtimme senare började – regnet. Det ökända tyska vinterhällregnet, som ännu 12 timmar senare skvalar utanför, och som förvandlat det vita fluffet till gråblöt sörja som ingen människa blir glad åt.
Så just nu önskar jag att det kunde snöa, snöa, snöa lite istället för detta infernaliska regn-regn-regnande, som just sabbade vårt upplägg för vit jul i stan…!
