08 september 2011
av Jenny
7 kommentarer

Bloggenkät: 20 snabba val om läsvanor

Bloggenkäter ska enligt ordination intas med stor försiktighet, anser jag – men en lille én då och då skadar väl inte…? Jag fann den här hos Dark places, som fann den hos Enligt O – som jag också läser. (Fast just nu är det lite slumpmässigt med bloggläsningen, måste jag erkänna.)

***

(Mina val är fetmarkerade.)

Morgonpigg eller nattuggla? Tja alltså… Både och? Varken eller? Jag är nog hyggligt morgonpigg egentligen, men inte så att jag studsar upp frivilligt före gryningen. Inte heller har jag vett att komma isäng om kvällarna… Jag dras helt enkelt till vilken tid på dygnet som helst, när det är tyst och lugnt omkring mig – och som småbarnsförälder är den tiden vanligtvis nattetid.

Bibliotek eller bokhandel? Bokhandel! Bibliotek blir för dyrt för mig. (Go figure…)

Adlibris eller Bokus? Jag har varit flitig Adlibriskund sedan 1999. En gång fick jag faktiskt för mig att räkna ut exakt hur mycket jag spenderat där – det var en rejäl peng. 27 glada laxar i en laxask. Host. Min relation med Adlibris är alltså en lång och ömsesidigt berikande sådan. Men det irriterar mig enormt att de vägrar skicka utomlands. (Jag menar – hur svårt är det att skicka inom EU?) Bokus skickar utomlands. Så sen en tid tillbaka har jag lite som projekt göra Bokus till favorit. De är ju faktiskt enda alternativet, så länge vi bor i Tyskland och jag vill ha svenska böcker.

Ljudbok eller e-bok? Nu blev det ju svårt. Ljudböcker gillar jag inte och e-bok har jag inte provat. Pillade lite på min väninnas e-bokläsare i somras, en sån där som inte lyser en i ögonen utan faktiskt ser ut nästan som papper. Den såg väldigt fin ut, och jag blev nästan lite köpsugen. Fast sen tänkte jag – bara manicken kostar väl ett par tusen. Hur många pappersböcker får jag för det? E-böckerna i sig kostar ju i princip lika mkt som pappersböckerna – betydligt MER än pocket, rent av. Så – jag föredrar nog e-bok, fast jag har inget att läsa dem på…!

Inbunden eller pocket? Svårt igen. Men jo, jag gillar pocket. Lätt att knöla ner i handväskan, ta med sig i badkaret, packa väskor fulla av när man åker på semester. Däremot har jag lovat mig själv att köpa mer inbundna böcker – för att det är roligare att spara i bokhyllan när man läst dem. Och för att det är lite kul att läsa böckerna innan ”alla andra” har läst dem – och de ens har kommit ut i pocket…!

Vampyrer eller zombies? Ingetdera. Förlåt, men jag är väldigt otrendig på den punkten, faktiskt. Men okej då. Vampyrer förekommer i Kings Dark Tower-serie som jag läser och älskar just nu, och dessutom i en annan King-bok som refereras till i serien, och som jag faktiskt inte läst ännu.

Camilla Läckberg eller Jan Guillou? Ja, alltså – egentligen ingendera, men Läckberg har jag ju inte läst, och Ondskan var faktiskt riktigt bra, så då får det blir Guillou. (Fast jag hängde faktiskt lite med Läckberg på Shortcut, innan hon blev publicerad och sådär… känd. Dagens Lassie, kanske? 😉 ) Fast helst – om man nu ska välja ”kiosklitteratur” – håller jag mig till Stephen King i den genren!

En i taget eller slalomläsning? Jag har försökt mig på slalomläsning, men jag funkar dåligt med det. Oftast blir det att jag försöker när jag läser någon bok som egentligen inte fångar mig, men som jag av en eller annan anledning ändå vill läsa ut. Fast vanligtvis slutar det med att den första (tråkiga) boken blir vilande, och jag läser ett helt gäng andra böcker – en och en – emellan.

Bokmärke eller hundöra? Både och faktiskt. Ibland gör jag marginalanteckningar också. Och viker kom-i-håg-hundöron i bokens nedre hörn, för att jag gillar en mening eller tanke just på den sidan. Som bokmärken använder jag med stor förkärlek ”försättskortet” till tarotkortlekar, fråga mig inte varför. De har rätt format, är sköna att hålla i (i stimmiga miljöer håller jag fortfarande bokmärket under raden jag läser, för att lättare kunna fokusera) och är oftast vackra att se på.

Chips eller choklad? Ska det föreställa en fråga? ALLTID choklad. Särskilt chokladfabrikens lakritskola med havssaltflingor på toppen. *dregel*

Biografier eller memoarer? Alltså – jag har aldrig läst en memoar, och aldrig läst en biografi. Men eftersom Palme-biografin Underbara dagar framför oss står på önskelistan, så får jag väl svara biografier. (Fast lite sugen är jag också på muminpappans memoarer, så… En svår fråga!)

Skräck eller chicklit? Mja alltså… Läser jag nu skräck, egentligen? Jag läser Stephen King med stor förkärlek – det lär ingen ha missat vid det här laget! Men ÄR det nu egentligen skräck? I början av karriären skrev King definitivt skräck, men numera? Mja. En definitionsfråga, helt klart, men jag skulle svara nej. Här gör jag det dock enkelt för mig och svarar ”skräck” men menar King. Rätt och slätt!

Boken eller filmen? Här blir det ju svårt än en gång – jag är ju både boknörd och cineast. Många av de bästa filmer som gjorts är ju baserade på klassiska romaner – eller noveller. Och många av filmvärldens veritabla bottennapp är usla just för att de är baserade på ett undermåligt, icke-litterärt manus. Och visst förlorar man mycket i översättningen mellan bok- och filmmedierna, men det finns ju också en och annan berättelse som vunnit enormt på att finnas tillgängliga inte bara i bokform, utan även som riktigt välgjord film. Sagan om ringen-trilogin är väl det tyngsta exemplet. Jag har aldrig orkat läsa böckerna, men filmerna har gjort att jag ändå fått mig berättelsen ”till livs”.

Twitter eller Facebook? Egentligen hade jag tänkt skriva ett eget inlägg om hur det kom sig att jag, från början rabiat Twitterskeptiker, till slut fastnade för denna föga användartillvända tjänst. Men eftersom det nu aldrig verkar bli något sådant inlägg, så tar vi väl kortversionen här: Jo, jag har fastnat för Twitter. Jag tycker om att skriva koncisa mikroblogg-inlägg och jag tycker om att det är lätt att ta/få kontakt med nya människor via Twitter. Man blir nyfiken på någon, man följer, man börjar snacka. Inte svårare än så. Och gränssnittet? Egentligen helt idiotiskt – men man vänjer sig!

Strindberg eller Heidenstam? Ja, alltså här måste jag alltså erkänna min brist på bildning. Av Strindberg har jag läst några ynka noveller – varav ingen kunde ”klå” Ett halvt ark papper, som är en av de bästa noveller som någonsin skrivits. Heidenstam har jag garanterat läst på litteraturkunskapslektionerna på gymnasiet, men inte så att jag minns vilka texter som var hans. Jag tänker ibland att jag borde se till att läsa fler klassiker, men sen är det ändå något som tar emot. Kanske tvångsfaktorn från skolan? Jag vet inte. Mitt nästa ambitiösa projekt är dock att läsa fler Nobelprisförfattare. Strindberg och Heidenstam och grabbarna får väl vänta tills jag fyllt min bildningskvot med nobellister.

Kokbok eller bakbok? Egentligen är jag bättre på att baka än att laga mat, men eftersom jag nu håller på (igen) med att vänja mig av med mjöl, så är det väl bäst att jag håller mig till kokboken. God knows I need it… 😉

Te eller kaffe? 😀

Rött eller vitt? Fast jag är gräsligt illa påläst om viner egentligen. Jag kör oftast på sydafrikanska viner, de är mumsigt fylliga och smakrika, och funkar ost och sånt som jag vanligtvis vill ha vin till.

Boklördag eller ViLäser? ViLäser hör till tidningstraven jag alltid köper med mig när vi är i Sverige – upptäckte egentligen inte tidningen förrän vi flyttat hit. Det går säkert att skaffa utlandsprenumeration – men se det är jag för snål för…! Och desto högre lyxfaktor att gå på pressbyrån när man väl ÄR i Sverige…!

Man Booker Prize eller Augustpriset? Augustpriset är svenska förlagsbranschens eget litteraturpris, och en god kvalitetsstämpel för samtida litteratur. Ett tag höll jag koll på det där, men sen kom de där åren när jag knappt läste alls och jag tappade kollen. I år ska jag hålla koll på nomineringarna (tillkännages 17 oktober) och pristagarna (21 november) igen! Man booker prize? Never heard of it…

***

Visa mig din bokhylla och jag ska säga vem du är – tror jag inte ett dyft på… Fast iofs skulle det vara rätt roligt att se vad folk fick för bild av mig genom min brokiga bokhylla. Men hursomhelst – det här var mer om läsvanor/preferenser än själva bokhyllorna, men nyfiken är jag ändå. Svara du med – och lägg en länk hit, så jag ser!

07 september 2011
av Jenny
2 kommentarer

Ränder som inte vill gå ur

En och en halv vecka in på terminen, natten till onsdag. Jag vaknade strax före fyra, och det bara kröp i kroppen – på det där blott alltför välbekanta sättet som inte låter sig ignoreras eller somnas bort ifrån. Så jag steg upp. Skrev ett blogginlägg och några håglösa tweets om att inte kunna sova – och några om vädret med en annan twittermänniska som inte kunde sova.

En av tweetsen löd:

Och jag avskyr det verkligen. Att det går så fort, att förmågan att värja mig mot skräcken att göra fel, inte hinna med, inte klara av, har blivit så bortnött. Vilsenheten.

Kurserna är nästan obeskrivligt röriga. Två delkurser, var och en med olika gränssnitt i samma webbsystem, olika kontaktvägar, olika forum för diskussion med klasskompisar. Första deadline i måndags, andra idag, tredje på måndag, fjärde måndagen efter det. Chop, chop, chop. Och det är inte det att jag lyckats hamna efter redan – tvärtom. Många av de jag pratat med har inte ens börjat med de grejerna jag håller på med.

Men jag känner inte att jag har kontroll – och det räcker. Då är cirklarna redan rubbade. Jag gör antagligen klart måndagens leverans redan imorgon. Och till leverans fyra ska jag skriva en analysrapport på 4-5 sidor som jag har material nog att börja skriva på redan nu om jag vill. Det är ingen ko på isen. Så varför vaknade jag klockan fyra i morse med alltför lite blod i kortisolomloppet?

Jag har jobbat som en galning idag. Chop, chop, chop. Datainsamling på förmiddagen, kritikrespons och gruppindelning till lunch samt friläggningar i Photoshop på eftermiddagen. Hämta barn, laga mat, rusa till föräldramöte på skolan klockan halvsju. Varit ”duktig”.

Hmpf.

Men – det ordnar sig nog. När systemen satt sig i ryggmärgen – med all sin stolpighet och alla trettiofjorton ställen man måste logga in på för att kolla olika saker. När jag börjar få koll på hur lång tid saker tar, vad som förväntas, vad som ska lämnas in vid varje givet tillfälle. Jag har samma ambitionsnivå som inför förra läsåret: Att bli godkänd, helst just och jämnt. Jag misslyckades ju kapitalt med den ambitionen förra året, när jag lyckades få ett B i båda kurserna. ”Duktigt”. Men för mig är en viktigare övning att finna det där magiska ”lagom”.

För att inte säga nödvändigt.

Nåväl. Nu ska jag gå och sova. Dagens ”duktighets”-ryck förde ändå det goda med sig att jag är lugnare nu, vet att jag har goda marginaler och att jag lärt mig mycket bra saker idag. Den huvudkudden ska jag sova på, och imorgon är en annan dag – och jag ser fram emot den, ser fram emot sakerna jag har att göra. Det måste ju ändå vara ett gott tecken?

07 september 2011
av Jenny
1 kommentar

Uppdatering i fallet Bokus

Ja, som ni kanske såg var Bokus väldigt snabba med att svara på gårdagens inlägg om min bokförsändelse, och jag kan glatt meddela att portofrågan är löst och utagerad. Det hela rörde sig egentligen ”bara” om ett kommunikationsproblem, eftersom angivelserna på följesedlarna inte stämde med den betalning som dragits från mitt betalkort. Och jag hade faktiskt inte kollat kontot, jag utgick ju från att informationen på följesedeln stämde.

Så på så sätt var ju det hela ett missförstånd, samtidigt som Bokusrepresentanten som kontaktade mig var rörande överens om att informationen man får som kund borde vara korrekt. Och jag fick en peng att handla för nästa gång – sånt är alltid trevligt!

Jag fick också lära mig något som kan vara bra för andra Bokuskunder att känna till – jag hade inte lyckats se den informationen någonstans på sidan, antingen har jag missat, eller så står det inte där: Portoangivelsen man får i beställningsflödet ska ses som ett maxbelopp. Den är alltså ungefärligt beräknad, men kan bara bli lägre – inte högre. Jag föreslog att de skulle flagga mer för detta, för det där är en sån sak som åtminstone jag blir väldigt lycklig av att veta, kontrollfreak som jag är.

Jag passade förresten på, när jag nu ändå hade kontakt med Bokus, att fråga om portoangivelsen i min nuvarande varukorg också. Den är – en smula förvirrande.

Och emballagefrågan är också ännu olöst. Men vi pratar om saken, Bokus och jag. Det är bra!

***

Tillägg: Jag ser nu att även om jag inte fick något mejlsvar på frågan om min nya varukort så får jag, när jag lägger till samma pocketbok i varukorgen igen, bara en portoangivelse den här gången. Summan motsvarar ungefär den lägre i bilden Kan det vara så att de redan hunnit greja det där? I så fall högst imponerande, måste jag säga…!

06 september 2011
av Jenny
2 kommentarer

Ärligt talat, Bokus…?

Att bokpaket betyder lilla julafton och tindrande ögon enligt den Jennyanska traditionen, torde inte höja några ögonbryn i läsekretsen. Igår fick den efterlängtade bokpaketutkvitteringen tydliga drag av antiklimax och ”äh, va faa…?”.

Jag brydde mig inte om att ta bilen till posten – jag skulle hämta ut ett paket med fem böcker, varav en mycket tunn pocket och en annan en mycket tunn kursbok. När jag beställde böckerna hade jag dessutom noggrannt analyserat viktangivelserna på varje bok, för att ha koll på portot. Mina böcker skulle väga 1808 gram + lite emballage = under 2 kg. 225 spänn enligt postens tabell för privatpersoner. Dyrt, men värt, tyckte jag.

Och så kommer postkassörskan med en stooor jädra låda. 38x28x20 cm – fast mycket lätt. Sisådär en 2 kg lätt, på ett ungefär.

Väl innanför dörren hemma slet jag givetvis upp paketet och packade upp följande:

Cirka fem meter bubbelplast, modell XXL, samt ett styck litet bokpaket, väl förpackat och tillslutet. Det ska sägas att detta lilla bokpaket som återfanns i den stora boklådan storleksmässigt motsvarade det paket jag hade förväntat mig att hämta ut på posten, 5 cm tjockt istället för 20.

Vad jag nu inte förstår är – varför stoppa den lilla lådan i en stor låda överhuvudtaget? Varför inte bara klistra min adressetikett på den lilla lådan och skicka iväg?

När jag så kastade en blick på följesedlarna tror jag faktiskt att jag började förstå. Då fick jag nämligen se vad jag fått betala i porto för min lilla bokhög (bild på enbart böckerna, för den som är road): 235 kronor och 85 öre. PLUS MOMS!

Låt oss kika lite på vilken information om portokostnad jag fick i min beställningsbekräftelse:

Notera att angivelsen för ”Freight cost”, 199:39, är inklusive moms. Jag har beskurit utdraget lite hårt, men jag kan bedyra att det inte finns något i bekräftelsemejlet som antyder att moms ska läggas till fraktkostnaden. Någonstans står det förvisso att portoangivelsen är ungefärlig, men vid ett påslag på närmare 50 % skulle jag snarare kalla det för en ”vild gissning” än en ”ungefärlig beräkning”.

(Förlåt mig, jag måste korrigera – nu läste jag bekräftelsemejlet en gång till, och där står inte alls att portoangivelsen är ungefärlig! Någonstans vet jag att jag såg det, men i beställningsbekräftelsen står det bara som ovan – Freight cost: 199:39.)

Hursomhelst – medan vi sitter här och dividerar om påslag och moms och ungefärligt hit och dit, är den fråga jag egentligen skulle vilja ha svar på: Vad skulle det ha kostat att skicka mig den lilla lådan, utan den stora? Hur mycket kostade Bokus förpackningsfadäs mig, i kronor och ören?

(Vad allt det extra emballaget kostar Moder Natur är ju givetvis en annan fråga, som vi skulle kunna ägna ett alldeles eget inlägg. Om vi ville.)

En ganska liten bokhög, med en mycket stor låda.

Jag känner mig just nu som en ganska uppskörtad kund. Den stora ironin i det hela är att jag hade tänkt publicera ett helt annat blogginlägg idag. Ett där jag skulle lägga goda ord om Bokus, för att de är den enda svenska nätbokhandel som skickar utomlands…

De orden sväljer jag nu, och kan istället bara upprepa bara min vädjan till Adlibris: Ge oss stackars exilsvenskar lite konkurrens på avdelningen utlandsfrakt från svenska internetbokhandlar! Det behövs! Vi arma utlandsstationerade bokmalar behöver det, ett system som fungerar och gör det möjligt att handla bokgodis till rimlig fraktkostnad!

05 september 2011
av Jenny
Inga kommentarer

Om att fega inför en konst-(ig) bok

Jag fegade häromdagen – eller snålade kanske. En del av min själ är fortfarande sur på mig, även om plånboken förnöjt andas ut. Jag höll nämligen i den här boken – men köpte den inte:

Ni som hängt med ett tag har redan bland annat här och här läst om min ohöljda fascination för Brian Dettmer och hans fantastiska skapelser av utskurna boksidor. Jonathan Safran Foers bok Tree of Codes är som en litterär förlängning (eller parallell?) till Dettmers bokskulpturer. Ur en av sina egna favoritböcker har han, utrustad med skalpell, skurit fram en ny berättelse, ett nytt verk är skapat ur det gamla.

Så varför köpte jag den inte, när jag nu i princip snubblade på den idag, livs levande, fysisk och bläddringsbar?

Jag vet inte. Jag skyller på snålhet – den kostade drygt €30 – men egentligen kändes det mer som feghet. Jag kunde väl ha skämt bort mig med en bok även om den kostade €30, om jag verkligen ville ha den. Förutom bokens parallell till Dettmers konst, är ju Safran Foer i sig en författare jag lovat mig att läsa mer av. Men det var något när jag bläddrade i boken som höll tillbaka. En känsla av att jag hellre behåller visionen om denna underbara skapelse, än köper den och löper risk att bli besviken, upptäcka att den är så svårläst att jag inte förstår vad den handlar om. En rädsla för att bokens idé ska överträffa själva verket.

Så jag lämnade boken där jag fann den. Tills vidare. Kanske blir dragningskraften för stor till slut, något brister och jag rusar som en besatt furie genom stan för att köpa boken trots allt. Det är faktiskt inte alls omöjligt.