Det finns en sak i Hamburg, som man aldrig ser i Stockholm. Övergivna, tomma byggnader – mitt i stan. De ligger där lite grand som döda kroppar, mitt ibland de levande. Täckta av grafitti, med krossade fönster mot de tomma rummen innanför. De här husen är inte utrymda för någon vecka sedan – de har stått tomma länge.

Det fascinerar mig – tomter är uppenbarligen inte vara samma hårdvaluta i den här stan som det är i Stockholm. Eller i någon av Sveriges större städer. Jag vet inte om ”öppen fastighetsdöd” förekommer såhär någonstans i Sverige? I norrländska glesbygden, kanske? I Stockholm exploateras varje kvadratdecimeter – i och för sig även det på gott och ont. Men de övergivna döda byggnaderna minner knappast om något gott – förutom möjligen intressanta motiv för nördiga fotografer som jag.

De här bilderna är inte tagna i någon obskyr förort. De är från stadsdelen Altona, som möjligen inte hör till de mest fashionabla delarna av stan – men definitivt inte till de skabbigare (förutom just det här kvarteret, förstås). Skulle jag jämföra det med någon del av Stockholm skulle jag säga Söder-om-Söder, eller rent av Söder-om-Folkungagatan… Och ändå ser det ut såhär. (Liknande områden finns för övrigt även häromkring där jag bor – och det här området anses verkligen vara posh-posh så det stänker om det…!)

Någon gång, när jag inte har barnen med mig överallt, kanske jag törs jag snoka runt mer när jag kommer en plats som den här.