Ja, nu sitter jag här igen, mitt i natten och hör stormens Xaver (i Sverige heter han visst Sven – lätt förvirrande det där) vina kring knutarna utanför. Härifrån låter han rätt beskedlig måste jag säga, men jag har hört på nyheterna att han far hårt fram med tingen neråt hamnen till. Sett bilder där vattnet redan står högt över kajen och nosar på bänkarna som inte alls står precis vid vattenkanten. De pratar om vattenstånd på 5-6 meter över normalt imorgon och att folk som bor nära hamnen måst evakuera. Så, så värst beskedlig är han ju ändå inte, Sven-Xaver.

Skolorna stängde redan till lunch. Då tyckte jag att det verkade lite larvigt – det blåste ju knappt…? Fast jag hade mina ungar hemma i vilket fall som helst, på grund av snor och allmän hängighet, och det var jag ju innerst inne tacksam för. Fast någon storm märkte vi inte av förrän framåt kvällen, och det var inte utan att jag började undra om det var med Xaver som med tomten och storken, bara nåt folk pratar om fast som inte finns på riktigt.

Men finns, det finns han. Xaver den obeskedlige.

Uppesittandet är i alla fall helt självvalt den här gången. Jag sitter här för att jag har lust. För att det är skönt. Det blir så tyst när resten av mänskligheten går till sängs och släcker lamporna. Det är Xaver och jag, liksom. Alla andra sover. Den introverta delen av mig tankar energi, så att den extroverta vaknar imorgon och har kraft att spendera, på dagen, på livet, på människorna. Jag har förstått att alla människor inte funkar så. Det förstår jag egentligen inte, men visst – all respekt för dem som funkar annorlunda. Bara jag får ha mina batteriladdarstunder ifred…!

(Fast det seglar runt flera illustrerade ”såhär funkar introverta människor”-bilder just nu. Jag känner inte igen mig i någon av dem. Eller jo, jag kan känna igen mig i allihop – men inte hela tiden! De som gjort de där bilderna har säkert menat väl, velat få extroverterna att förstå introverta bättre – men det blir bara mer stereotypt och onyanserat, och introverta människor framställs som värsta UFO:n.

Det är bland annat en med en bubbla och en introvert person som sitter hopkrupen i ena sidan av den där bubblan och fräser som en ilsken katt, medan en förmodat extrovert person står på andra sidan och glatt sträcker in och viftar med en arm för att ”komma åt” den stackars introverte. Nyanserat, jojo. Visst, det KAN kännas så, om man inte fått sin ensamtid att ladda batterier på – men det är ju knappast så att introverta personer alltid tänker ”vik hädan” så fort en annan människa kommer i närheten, eller ”åh nej” så fort det är nåt socialt på gång. Hallå, please…!)

Och jag behöver inte ha någon stress över att komma i säng, inte ikväll. Xaver har sett till att skolorna i stan är stängda imorgon också. Jag tror att mina barn är rätt nöjda med att få tillbringa St Nikolaus-Tag hemma i soffan (St Nikolaus har redan varit här och stuckit varsin enorm chokladtomte i deras stövlar…) och jag lider inte heller nämnvärt av att inte behöva gå upp i gryningen för att jaga upp dem…