En solgul reskamrat för 2014

Moleskine-3

Nämen hejsan lille vän, så gul och fin du var då!

Det här är min Moleskine-kalender för 2014. Moleskines anteckningsböcker är, för den som inte känner till dem, välkända och tämligen överhajpade (för att inte tala om -prisade) som husverktyg för kreativa sinnen, aaalla de stora hade såna – Hemingway och snubbarna. Whoah, liksom. Fast egentligen är de bara anteckningsböcker med starkt varumärke…

Och anteckningsböcker gör ju jag mina egna (som jag nog inte skrutit om på ett tag, så de får komma i ett eget inlägg så småningom), så just där är jag inte så begeistrad faktiskt. Men jag behövde en kalender och så var jag sugen på att göra något lite mer kreativt med min kalender. Oklart vad, men något. För den sakens skull hade det ju inte behövt vara just en Moleskine, men sen snubblade jag över den här gula och då… då var jag faktiskt tvungen att köpa den. Jag menar – se bara så fin den är!

Moleskine-1

Frågan är bara hur kreativ man kan göra en kalender, om den samtidigt ska fungera som, ja du vet – kalender…? Och vad innebär kreativ här? Skriva kreativt? Måla? Rita? Klottra? Sidorna är linjerade, men det behöver ju inte styra hur jag använder boken.

Moleskine-2

Sen hittade jag Kathrin Jebsen-Marwedel på Flickr. (Nej, nej, inget fusk nu! Du måste klicka på länken innan du läser vidare!) Notera av bilderna att hon använder en precis likadan kalender som min gula. Och att bilderna är fantastiska, färgrika, kreativa – men många av dem är egentligen också väldigt enkla… Fast samtidigt. Majgawd. Ska man bli inspirerad eller avskräckt? Kruxet är att jag kan få till en bra bild EN dag, kanske rent av två – men fuckar jag sen upp den tredje kommer ju den fina gula boken att vara ”förstörd” sen, hur mycket jag än intalar mig att det inte ”måste” vara perfekt. Lite feg-tankar dyker upp, det måste jag erkänna…

Och visst, jag kan skissa och rita i andra block, fast nu var det ju någon form av kreativ journalföring över ett illustrerat och förhoppningsvis färgstarkt 2014 jag ville göra. I andra block och böcker blir det mer ad hoc-klottrande. Det är också bra, fast en helt annan grej.

Jag gjorde en gång för länge sedan en serie kort till en avtackning av en grupp personer jag jobbat tillsammans med i ett stort projekt. Varje person skulle få en blomma, och i varje blomma skulle sitta ett tackkort. Blomsteraffärens kort var urtrista, en andefattig ros eller en lika andefattig nallebjörn var vad som fanns att välja på. Så jag tog blanka kort, och skrapade ihop de färgade fineliner-filtspetspennor som låg och skramlade i min handväska – och ritade streckgubbebilder på varje kort. Det jag minns att jag tänkte den gången var hur mycket man egentligen kunde göra med streckgubbar. Jag tror att alla mottagarna kände igen sig själva i sina ”gubbar” – sig själva och några av alla roliga situationer vi gått genom tillsammans i projektet.

Det kanske är streckgubbarna jag ska damma av och befolka min fina solgula Moleskine-kalender med…?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *