Torsdagssöndag i maj, årets mest dagvilla månad, då man kryssar mellan röda dagar, klämdagar och vanliga helger – dessutom kryddat med allsköns barnkalas, utflykter, skolresor och annat icke-ordinärt, för att riktigt sätta snurr på vintersega föräldrahjärnceller.

Min skola tar dock inga helgdagar, åtminstone inte för studenterna. Deadline är deadline, och vår är imorgon. Imorgon?! Och här sitter jag med en kall försommaröl och bloggar?

Ja, faktiskt. Det såg mörkt ut ett tag, men allt blev klart till slut. Fan tro’t…?

Dessutom har jag hunnit uppfinna ordet Spotifybakis den här veckan, efter att ha fastnat med en väninna i Facebookchatten en sen natt, kastande Spotifylänkar mellan oss som vore de lakritsshots på en 90-talsfest. Promillehalten var låg – men uj så sent det blev. Men avgjort värt den lilla segheten dagen därpå – och säg hur många traditionella bakfyllor som känns ”värda” dagen efter, jag bara undrar…?

Om man får tro den här artikeln, har min hjärna – deadline eller ej – haft en synnerligen eh, stimulerande vecka. En annan kompis startade en grupp på facebook för ”obskyra musiktips”, och den har varit en riktig guldgruva –  mängder av bra musiktips jag aldrig skulle hittat annars.

Många nya favoriter har jag hittat, men ska jag välja en blir det den här:

[iframe src=”https://embed.spotify.com/?uri=spotify:album:7bxUxisNSdzxqA538HfzBR” width=”300″ height=”380″ frameborder=”0″ allowtransparency=”true”]

Spåren 10 och 11 med sångaren Peter Heppner (född i Hamburg, no less – om han bor kvar här vet jag faktiskt inte…) rekommenderas extra varmt.

En otippad iakttagelse, nu när jag sent omsider börjat lyssna på den lokalproducerade musiken: Jag föredrar rent av när den framförs på tyska. Vem kunde ha trott det…?