Mina schlagernörderier har avtagit betänkligt på senare år, det måste erkännas – men det vore en bra underlig ESC-vecka om Himmel & Ord lämnade spektaklet helt utan kommentar, så här kommer årets schlagerpostning:

I år är året för alla er som vanligtvis fnyser åt schlagerspektakel och zappar till en annan kanal, för i år har jag gallrat fram det enda bidrag ni behöver lyssna på. Kom inte och säg att jag inte är serviceminded…

Är du redo? Okej, här kommer den:

Förra året röstade jag ju fram Tysklands tolva till Loreen åt er, men årets svenska bidrag får klara sig utan mina röster, för i år kommer mina telefoner gå varma till Nederländernas telefonnummer.

Bara så ni inte räknar med mig, liksom. Sorry.

Lite fusk är det att länka upp den här videon och inte liveframträdandet från Malmö, men jag tycker det är så coolt gjort. Hon sätter sig på en stol och kör, bara. Den låten. Jag älskar det, och jag älskar melodin. Under en vecka då larvigt mycket gått på tok, har den tjänat som balsam för själen – och mycket förtjänstfullt så.

Jag förflyttas till en film när jag hör den här sången; en ogjord film jag blir nyfiken på och gärna skulle vilja se. Jag tror att den är svartvit och drömskt långsam, poetiskt grynig, om sorg och glädje som går hand i hand.