Det slog mig i morse: Det är bara en vecka sedan vi kom hem. En vecka! Det måste ha varit en synnerligen komprimerad vecka, för jag har varit hemma tre, allraminst. Huvudstupa in i kursarbete, deadlines, närvaro, härvaro, rapporter och bilagor.

Och det lustiga är att jag gillar’t. Trots allt. Jag menar, trots ALLT – det finns gott om trots i den ekvationen, men ändå. Jag gillar’t. Den saken tål faktiskt att tänkas på.

Nosade lite förstrött på bildskörden från resan igår, fast kom aldrig förbi den första, tillika enda mulna dagen i stora staden. Tydligen ska bilderna ligga till sig en stund till.