Herregud. 39? TRETTIONIO?! Hur gick det till? När hände det? Jag fyllde ju nyss 30…?

Nej, jag lider fortfarande inte av någon svårare åldersnoja – men jag hajjar till lite. 39? Vem då? JAG?? Det kan jag inte riktigt kännas vid. Jag menar… Det går ju inte ihop, bara.

Jag minns när jag var barn och alla vuxna sa ”Vänta bara, när du blir vuxen går tiden mycket fortare.” Struntprat, tyckte jag. Och jag tyckte det fortfarande när jag var 18-20-25, vad jag minns. Inte att tiden gick långsamt, men den gick liksom som den alltid gått. Som tid går. Men nu… De senaste 9 åren?

Jag minns min 30-årsfest, det var stort och stökigt, alla var där och just som jag själv började slappna av och komma i partymode efter allt värdinnefix började folk gå hem – och klockan var halv två. Och nu menar ni att det är dags att börja planera 40-årsfest? Driver ni med mig?! (Jag har redan önskat mig en weekend i Barcelona eller nåt när jag fyller 40. Ja, ni får tolka det som ett flyktförsök!)

Jaja. Jag ska nog komma över detta också. 39. Trettionio. TrettioNIO. Måste bara… vänja mig lite först.