Härmed lovar jag högtidligen att hålla truten om alla ansatser till schlager, Mello eller Eurovisoin-prognoser framöver. No more, I promise!

Jag begriper mig helt uppenbart inte på den där tävlingen längre. Det jag gillar går det käpprätt åt håvete för, och det som vinner är konsekvent sånt jag fnyst och föst ner nånstans i bottenträsket av listan… Azerbajdzjans låt var (hm – är, faktiskt) i mitt tycke slätstruken, opersonligt producerad smörja som känns som filmmusik till en film jag raskt skulle zappa bort till förmån för… vad som helst.

Men som sagt, vad begriper jag?

Idag har jag i alla fall invigt Jedwards Lipstick som träningsmusik. Jag kan meddela att den funkade hur bra som helst – och är precis en sån låt som man ska tajma in när mjölksyran vrålar i musklerna och man är på väg att ge upp och ge tusan i alltihop. Lite twins-on-speed på det, så skuttar man glatt vidare på crosstrainern sen.

Och den som missar beatet i Lipstick måtte vara död…!

[yframe url=’http://www.youtube.com/watch?v=lowk5BpnWyY’]