Nåja, nu ska vi väl inte överdriva, men jag får faktiskt lite sovsalkänsla när jag kikar in i det som tills igår var äldste sonens sovrum, och numera – tills vidare – är bägge sönernas sovrum. Tills vidare – i väntan på utredning om den grönaktiga fläcken på väggen i yngste sonens rum (som numera – tills vidare – står tomt och obebott).

Vi vet inte när den smugit sig på, riktigt. Det har varit mycket soffmys i vardagsrummet och adventsljusstaksskumrask i sovrummen – dagsljus är ju ett nästan lika obekant fenomen under december månad i Tyskland som hemma i Sverige. Vi har helt enkelt inte sett när den dök upp. Jag är ganska säker på att den inte fanns när jag gjorde en grovrensning i båda pojkarnas rum – och det tror jag var i november. Men nu är den där. Och ful är den. Plötsligt kändes hemmet så mycket mindre hemtrevligt, att vi rent av rusade sta på lördagen och tittade på en annan lägenhet – nybyggd, med ”luxus”-inredning som det stod i annonsen. Men huga. Den ville vi inte bo i, ny och fräsch eller ej.

Så nu avvaktar vi utredning och hyresvärdens agerande här hemma. Blir spännande. Läste om en svensk familj bosatt i Frankrike, som hade en mögelfläck i sin lägenhet. De brukade måla över den när de skulle få gäster från Sverige – för att slippa diskutera saken med mögelhysteriska svenskar. Själv hade de anammat den franska inställningen till saken, en klassisk ”Jaså, jahaja”-attityd. Och inte mer med det. Hur den tyska inställningen till eventuellt mögel i fastigheter återstår alltså att se…

För övrigt var det meningen att vardagen skulle stå för dörren här redan från och med onsdagen i förra veckan. Jo, pytt. Efter tre veckors jullov turas gossarne nu om att vara sjuka, så det ser ut att dröja åtminstone några dagar till innan vardag och rutiner lägrar sig över nejden.