Jag funderade länge på om jag skulle göra någon årssammanställning över 2014 överhuvudtaget. Man kan väl enkelt säga att 2014 är ett år jag bjuder farväl med torra ögon och en fnysning snarare än någon form av nostalgi. Varje försök till återblick leder fram till ungefär samma sammanfattning: ”Ajöss och tack för fisken, 2014. Vi är färdiga med varann, det finns inget mer att säga. Vik nu hädan och lämna plats för 2015, för nya vägar och nya vindar!”
2014 var ett tungt år. Det vet inte ni som läser här, för alla de processer som kommit att prägla mitt år har pågått i de privata sfärer som inte hör hemma här i bloggen. Och det är ju inga konstigheter, var sak har sin plats.
Men av olika skäl har det här årets processer också lett fram till konstaterandet att var sak också har sin tid, och att bloggandet, åtminstone i den form jag hittills ägnat mig åt det, har haft sin. Det var väldigt roligt, väldigt länge – men numera minns jag inte längre varför jag håller på med det här, eller vad jag vill få ut av det. Bloggandet har krympt ihop till en tom ritual.
Det är dags att låta bloggen – och en hel del annat – vila.
I ett opublicerat bloggutkast – jag kan lika gärna citera det, eftersom det nu aldrig lär bli publicerat i sin helhet – skrev jag såhär:
”Om man gör som man brukar, får man de resultat man brukar få – fast för varje gång lite sämre. Och för varje gång man upprepar det man brukar göra töms det man gör ännu lite mer på innehåll och mening, tills man sitter där med en samling tomma, döda ritualer som verkligen inte fyller något syfte mer än upprepningen i sig. Ritual för ritualens egen skull.”
Förutom de där ritualerna – saker vi gör och upprepar fast vi för länge sedan glömt varför – tänker jag att det här handlar om invanda tankemönster och föreställningar om hur allting funkar och hur ett liv bör levas. Tänk om jag haft fel hela tiden? Utgått från antaganden som helt enkelt inte stämmer? Vad skulle hända om jag ändrar utgångspunkt, slutar jaga illusioner och istället stannar upp – och försöker få syn på världen som den är?
Så länge jag gör som jag brukar, får jag aldrig veta.
Nej, jag vet faktiskt inte exakt vad jag ger mig in på, eller ens vad jag vill att det här ska leda till. Men ibland måste man kanske bara ge sig av för att hitta rätt. Jag är åtminstone ganska säker på att om jag fortsätter gå i samma mentala fotspår som hittills, så kommer jag bara att komma ytterligare ett varv i samma loop jag redan snurrat i alldeles för länge. Och även om jag inte vet vart det kommer att leda, så känns det rätt att byta spår – åtminstone för ett tag.
Så…
Ajöss, helt enkelt – tack för allt, och må vi alla få ett riktigt Gott Nytt År!
5 kommentarer
Kommentera →