Nattljud och skärmaskiner

Även om jag kanske oftare än genomsnittet sitter uppe om nätterna på grund av högst ofrivillig och oönskad insomnia, händer det faktiskt också att jag helt enkelt bestämmer mig för att ge fan i att lägga mig och sitta uppe istället. Ta till vara nattens stillhet. Jaja, det där har ni hört förut – och nu sitter jag här igen.

Balkongdörren står öppen och det är nästan helt stilla ute. En stilla bris drar genom lövverket på eken utanför, men ingen trafik förutom en cykel med aningen lös kedja som skramlar förbi. Brisen letar sig in genom balkongdörren och stryker sig kring mitt ansikte och min hals. Det är inte för varmt ikväll, men den svala smekningen är ändå behaglig och förstärker känslan av nattro.

Idag hämtade jag min nya bastanta skärmaskin som jag köpt för att använda till att skära till bokpärmar med. Imorgon ska jag åka och lämna tillbaka den igen. När den väl stod på skrivbordet tyckte jag inte alls om den – klumpig och ful, och med dålig kontroll över hur och var snittet hamnade. Nej, minsann! Den åker tillbaka, och jag får helt enkelt bli flinkare med att använda min kära, exklusiva mattkniv – redan tidigare presenterad här i bloggen, för övrigt.

Det går fint ändå, fast jag måste erkänna att jag blev lite snopen över att skärmaskinen uteblir. Hade liksom sett fram emot den, och mot hur enkelt allt skulle bli nu när den kom på plats, bokproduktionen skulle öka drastiskt och min lilla skärmaskin skulle få dra en lättnadens suck över att nu inte längre behöva nötas ut på alltför grova arbeten. Ack ja.

Det är överhuvudtaget alldeles för bedrövligt illa bevänt med pysslandet häromkring nuförtiden. Ingenting blir gjort – inte ens fotograferande eller bildbehandling blir av, än mindre scrappande eller bokbinderier. Nåja. Det kommer väl, så småningom.