Igår städade jag bort läsåret från skrivbordet. Sparade utskrivna artiklar jag kan ha nytta av senare, kastade alla andra drivor av papper som kursåret genererat. Min analysmodell i form av postit-lappar, till exempel. Spridda, lösa, halvt obegripliga anteckningar. Och sånt. Kursböcker som stått framme förpassades tillbaka till bokhyllan, övrigt material sorterades också in på härför avsedda platser.

Skrivbordet blev mycket prydligt efter denna process, och jag var stolt över mitt värv.

Idag fick jag så för mig att jag skulle städa lite mera, försöka röja bort min stapel med brevkorgar för att göra plats för den stora skärmaskinen för tjock kartong (exempelvis för bokpärmar) som jag önskat mig så länge. Och när jag ändå gav mig på det, borde jag ju samtidigt ta och sortera ut pysselhyllan i garderoben, och…

Innan jag visste ordet av såg hela rummet ut som en katastrofzon, med både skrivbordet och sängen överbelamrade med saker som förut varit intryckta och undangömda i lådor och skåp. Själv vimsade jag mellan sovrummet och vardagsrummet med mer grejer som måste sorteras ut för att kunna sorteras in någon annanstans. Och givetvis tog det en herrans mycket längre tid att sortera in grejerna igen. Faktiskt så mycket längre tid att jag inte alls blev färdig, utan måste göra färdigt imorgon.

Men skrivbordet ser långt värre ut ikväll än det gjorde igår…