Istället för att sova sitter jag uppe, skriver copy-text och observerar skrivprocess. Det är ganska spännande – för mig är skrivprocessen mestadels internaliserad i den berömda ryggmärgen, och vanligtvis funderar jag inte så mycket på hur jag gör.
Kanske är det den här gången just för att jag sitter uppe och skriver istället för att sova som en normal människa som jag reflekterar mer än jag brukar?
Fascinerande är det i alla fall, att få syn på hur egentligen gör. Pendlandet mellan skrivande och skissande, alla pilar, streck och boxar. Strykningar, omskrivningar, nyckelord. Modellerandet för att uttrycka – komplexa samband, en subjektiv känsla eller ett abstrakt begrepp. Ordbilder växer fram, stryks ut igen, ofullständiga eller vilseledande, och ersätts med nya.
Det fascinerande är hur mycket process det faktiskt är, hur mycket jobb bakom varje ”färdig” mening. Extra fascinerande hur lite jag normalt sett tänker på allt detta som jag faktiskt gör medan jag skriver.
