Saker man vill. Och inte vet om man kan. Så många faktorer, så många små saker som måste fås att samverka, måste fås att klaffa… Är det ens möjligt? Ens i teorin?
Tvivel, oro. Över tingen, bara tingen. För en gångs skull är det inte mig själv jag tvivlar på. Jag kan.
Det är en trygghet – en oväntad sådan. Jag hade aldrig väntat mig att känna så. Framför allt inte så okomplicerat som det känns nu. Självtillit. Plötsligt bara finns den där.
Det är bara… allt annat. Så många om och men.